Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det gick med Maj. Han var läkare och skulle ingenting säga
men jag berättade att jag varit i Oslo och talat med Nic och att
jag varit nere i Göteborg.
- Det är så besvärligt, sade jag. Det är som om jag inte når
fram till henne. Det är hon som har det svårt och jag borde
ställa upp och hjälpa henne men jag vet inte hur. Du vet, Maj
är en så juste och rejäl flicka. Hon ställer alltid upp. Nu bor
några koreaner där.
- Koreaner? frågade Gustav, han lät förvånad.
- Ja, en av Kajs skolkamrater, en femtonåring och hans
kusin från Sorbonne. Fast om kusinen också bor där vet jag inte.
Maj är alltid hjälpsam. Hon är solidarisk.
Gustav sade ingenting. Han började tala om Skå i stället.
Jag ringde Göteborg på kvällen. Ville tala med Maj.
- Hon är inte hemma, sade hennes mor.
Nästa söndag ringde Maj. Hon skulle komma upp till
Stockholm på tisdag för en undersökning. Man hade skrivit henne
från Södersjukhuset.
- Kan jag vara på Skånegatan ett par dagar? frågade hon.
- Det är självklart, sade jag. Det är ju ditt hem.
På det svarade hon inte.
När hon kommit upp var hon lika fjär som i Göteborg. Vi
talade formellt till varandra. Inte mer.
På torsdag skulle hon tillbaka till Göteborg med
kvällståget. På eftermiddagen när jag kom hem var hon fortfarande
hemma. Men hennes resväska stod i hallen. Den var redan
packad. Jag hörde henne i rummet när jag öppnade dörren. Hon
stod i telefon.
- Goodbye then, sade hon.
Hon lade på luren då. Jag hörde avringningen. Jag såg
hennes grå kappa hänga i hallen. Det stack fram ett blått kuvert ur
kappfickan. Jag såg det så fort jag öppnat dörren och kommit
248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
