Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXIV
Jag var helt glasklart vaken den natten. Alldeles stel och kall.
Hörde bara mitt hjärta slå långt borta. Jag gick till arbetet som
vanligt på morgonen men efter en timme kom det. Jag föll fram
över bordet och började gråta hejdlöst. Kraskiewicz som kom
in på kontoret mitt lade handen på min axel.
- Men hur är det herr Myrdal?
Jag ville ingenting säga. Jag försökte behärska mig. Men
snyftningarna kom hulkande långt nedifrån mellangärdet. Jag
kunde inte behärska dem.
- Jag mår dåligt, sade jag.
- Men gå hem och vila er herr Myrdal, sade Kraskiewicz.
Jag grät hejdlöst. Jag gick på Karlavägen och skämdes över
att gråta så offentligt. Jag sökte skydd i Hasses
kontorsvaruhandel. Skepparn var där. De förde in mig i det lilla köket.
- Hur är det? frågade Hasse. Han lade armen om mig när
han frågade.
- Hur är det Janne? sade Skepparn.
- Det är Maj, sade jag. Maj!
Sedan trillade orden ur munnen på mig som torra ärtor ur
en säck. Koreanen och allt trillade kring under det jag grät.
- Du skall ha en stor sup nu, sade Skepparn.
Han tog fram en flaska renat och hällde upp ett halvt
dricksglas.
- Svep det här.
255
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
