Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som Gerard Bonnier och Herman Stolpe med lektorer som
Karl Vennberg, Sven Stolpe, Alvar Alsterdal och alla de andra
välsinnade så länge lyckats förhindra.
- Jag är så glad över att den kommit ut, sade Maj. Verkligen
glad. Men inte för din skull. Boken är bra. Tillslut kommer
också alla att tvingas förstå hur bra du skriver och hur viktigt
det är det du gör.
Hon skulle vara kvar på sjukhuset ännu tio dagar. Hon såg
liten och tunn ut där hon låg i sin sjukhussäng.
Ekonomiskt betydde hela denna historia en hel del.
Sjukhuset krävde oss. Vi hade inga pengar att betala med. Jag gick
till fattigvården. Tillslut gick de med på att betala sjukhus och
läkare. Jag ville inte tala med Maj om det. Jag bara nämnde det.
Hennes tankar om vår ekonomi var orealistiska.
-Jag skall börja arbeta efter jul, sade hon. Läkarna menar
att jag skall ta det lugnt med studierna ett tag. Men då tjänar
jag pengar. Då kan du sluta på konsulatet. Jag kan försörja oss
och se till att du får skriva. Du behövs.
- Och jag kan se till att köket renoveras, lade hon till. Också
det behövs.
- Vi får se, sade jag. Nu skall du först vila dig och bli
återställd.
-Ja, sade Maj, vi glömmer allt detta.
282
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
