Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag funderade på dedikationen. Det låg en kritik i den. Kanske
hade hon rätt. Kanske gick berättelserna inte fram i vår tid;
blev oanständiga i stället för roande och avslöjande. Men man
borde kunna skriva sådant.
- Fast du vet hur det är i rörelsen, sade jag. Synen på
litteratur. Vi skäller på serier. Men vi gör inte som Stephen och hans
kineser, vi skiljer inte på det ena och det andra. Tänk på att i
Frankrike är det i PHumanité som ungarna fostras till
kommunister med serier!
- Detsamma gäller rädslan för pornografi. Den är mest
hyckleri. Som om vi inte alla fantiserat pornografiskt. Den verkliga
skillnaden, menar jag, är om fantasierna blir fantasier om hur
man pryglar och slår och då är de sjuka som i en brittisk
pojk-skola, eller om de är könsliga som allas våra. Som dina och mina.
- Skriv om det där då, sade Maj. Det behövs. För titta på det
slags tidningar som nu börjar spridas även ovanför disken. Den
pornografin blir mer och mer av hur folk skär varandra med
rakblad och hänger upp varandra i galgar.
- Jag skall skriva om det, sade jag. Liksom om deckarna. De
hårdkokta deckarna är inte som Dashiell Hammett längre. De
blir som den otäcke Mickey Spillane som visserligen vill göra
hål i kvinnor men göra det med pistol för att han hatar
kommunister. Sådant måste bekämpas. Men kamraterna, särskilt
de stora kamraterna i öster, ser inte den avgörande skillnaden.
De förmår inte ens analysera Dashiell Hammett.
- Deckare har jag inte mycket till övers för, sade Maj.
- De är de enda realistiska berättelser som nu finns för folk,
för underklass. Sådana där vi någorlunda känner igen oss. Mean
streets och regngrått vardagsvåld. För kälkborgerskapet,
läsande läkarhustrur och liknande, finns Olle Hedberg och J. P.
Marquand.
Förlaget som haft "Vinterspel" på läsning refuserade den.
284
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
