Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lönen blir ett halsjärn. Jag blir aldrig mer fri.
Det syns lite blå himmel långt borta över Humlegården. En
liten flik frihet. Varför var jag en sån djävla idiot att jag
någonsin tog fast arbete. Den gången knäckte jag mig. Nu är alla vägar
stängda, tillbommade. Inte i helvete kan jag skriva något
läsvärt på lediga halvtimmar. Då äcklas jag så förbannat över att
veta att jag måste gå tillbaka till arbetet nästa dag att jag inte
förmår sätta ihop två ord.
Man säger: Ta ledigt! Men hur skall jag kunna vara ledig?
Jag måste förr eller senare tillbaka till detta skrivbord igen. Var
gång jag smakat på några dagars frihet känns det som en
omöjlighet att gå tillbaka hit. Dock måste jag. Det finns alltid
sådant som måste betalas. Sådant som måste göras. Jag är inte
sur, jag känner hur jag blir gällen.
Mitt i allt helvete i höstas trodde jag dock att jag åtminstone
skulle komma upp ur detta träsk. Låt vara att kärleken och
äktenskapet gått under, att livet smulats sönder men arbetsmöjligheten
hade räddats. Jag trodde det fanns en utväg.
Men nu! Nästa månad är alltid nästa månad. Fy fan. Och
jag har inte nog självständighet kvar att bara rymma och låta
fan och indrivningsverket ta hand om bohag och böcker. Och
hur rymma? Från Maj? Med Maj? Jag är gift och jag älskar
henne. Det hela slutar med att jag blir en lördagsalkoholiserad
tjänsteman med trotjänarmedalj.
Jag skulle ge fem år av min livstid för att få verkligt
skrivut-rymme igen. Det kväljer av leda inom mig att vakna med
huvudet fullt av idéer om morgonen för att komma hem trött
och sur på kvällen utan förmåga att skriva. Utknullad i
hjärnan av översättningar och brev till socialkontor och
fängelsemyndigheter.
Du sitter i fällan Jan! Du kommer inte loss.
En räv som fastnar i rävsaxen biter av sig benet för att bli fri.
286
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
