Note: This work was first published in 1998, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- Ni är så ohyggligt allvarligt nyktra när ni dricker, sade hon.
När jag följde dem till spårvagnen sade Svend Aage:
- Maj är en så sød pige. Var rädd om henne! Och var inte så
allvarlig när du skriver. Det finns en glad Jan i dig. Släpp fram
honom.
Ja, när jag denna vårvinter sorterade in böcker i bokhyllan
hade jag också fått fram utgåvan av E.T. A. Hoffmanns
"Knarr-panti" ur "Meister Floh". Nu såg jag att jag på försättsbladet
skrivit: "Till Maj en dag när hon hade varit snäll mot Jan.
Berlin 10-10-53". Plötsligt förstod jag vad jag skulle skriva. Jag
lade anteckningarna om bondekriget åt sidan. Med list skulle
fienden övervinnas.
Ja, jag skulle begagna mig av romantisk ironi. "Jubelvår"
skulle boken heta. En del berättelser tog jag från det material
jag arbetat med i "Resa med Dame Jeanne". Jag skulle vrida upp
inte bara Enbomaffären i parodi utan ta ett skamgrepp på dem
och hela deras samhälle; det lilla landets eländiga härskarklass
med sina säkerhetspoliser, moralister, politiker. Den historiska
skrönan om Erik Läspe och Halte var medvetet ohistorisk.
Själva skjutsen i sådant som "Grannens berättelse eller
eremitens historia" tog jag från mina egna känslor inför Majs
knul-lande med någon annan eller några andra förra sommaren.
Utnyttja! Omvandla! Skratta ut eländet! Dränera!
Svenolov som fick läsa några kapitel sade:
- Den boken ger ingen anständig förläggare ut! Men den är
djävligt rolig, det bästa du skrivit.
Det var en märklig vår. Maj och jag talade aldrig om det som
nyss varit. Det var dolt bakom ett tjockt lager svärta.
Samtidigt som vi båda arbetade och jag tog mig upp ur
vinterdepressionen och åter kom igång att skriva igen blev också vårt
kärleksliv märkligt intensivt.
Med Maj i mina armar kunde jag fly från skrivbordet på
291
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
