Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 102 —
vara ensam om att ge sådana föreskrifter?
Borde icke också Doras mor se till att man toge
hänsyn till hennes barns egenheter och lynne?
Fru Hjort kände plötsligen en pinande oro; det
var ju hennes plikt som mor att försvara
Doras rätt.
Hon blef därför nästan uppsluppet lycklig,
då Eugen en stund därefter kom för att hälsa
på Dora. Länge tillät hon icke heller de bägge
älskande att i en liten hörnsoffa i salongen
utbyta smekningar och joller, hon hade redan
inom sig gjort upp allt hvad hon skulle säga Eugen,
och hon kom nu och bad honom högtidligt, att
under några ögonblick få rå om honom i sitt
rum.
»Mycket gärna,» svarade Eugen förbluffad, i
det han reste sig upp och följde sin svärmor
in i sängkammaren.
»Min käre son,» sade fru Hjort, i det hon
öppnade armarne mot Eugen, »det är } kväll
sista kvällen Dora är i sitt gamla hem... i
morgon sluter ni ett förbund för tid och evighet...
jag ville därför välsigna dig och... och låta dig
riktigt känna att jag nu... hädanefter betraktar
dig som vår son.»
Eugen lät sig med måttlig förtjusning
omfamnas och svarade artigt och kallt, att han
alltifrån sin trolofning ansett sig vara sina
svärföräldrars son.
»Sitt,» fortfor fru Hjort, i det hon makade
undan några klädespersedlar, som belamrade sof-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
