Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 103 —
fan, »jag ville få säga dig ett par ord om min
älskade Dora.»
Eugen ryste, då hans blick träffade de
un-danvältade plaggen, och han satte sig ned med
samma måttliga tillfredsställelse, som han nyss
kände vid omfamningen.
»Kära Eugen,» sade fru Hjort patetiskt och
förläget, i det hon slog sig ned bredvid Eugen,
»jag vet ju, att din högsta Önskan är att göra
min Dora lycklig... kanske du behöfver litet
närmare känna hennes... lynne och karaktär, hon
har ju... som vi alla... vissa egenheter — ser
du ... .hennes stora känslighet... det behöfs så
litet... du förstår mig... en adel häst märker
genast trycket af sporrarne...»
Eugen förde handen till munnen och strök
omsorgsfullt mustascherna, för att dölja ett leende.
»Jag kan försäkra svärmor, att jag aldrig
ämnat begagna Dora till ridhäst... Om vi ska’
utveckla den besynnerliga liknelsen, är det väl
snarare jag, som skall bära henne.»
»Ja, naturligtvis — naturligtvis... men ser
du... en mor... du förstår nog hennes känslor,
du som själf är en så god son.»
Eugen tyckte, att slutledningen var oredig,
men han bugade sig samtyckande.
»Du förstår... hon är ju så ung...
knappast nitton år... skona henne... var aktsam ...
hennes kropp är knappast utvecklad... och
hennes själ är oskuldsfull som tit nyfödt barn...,
Skulle det hända att något brister... något litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
