Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 112 —
min make helt och hållet, både det närvarande
och det {tillkommande och det förflutna!»
Och hon slog sina armar kring hans hals
och tryckte sig lidelsefullt intill honom.
»Älskade!»
»Säg mig hvad det var?» bad Dora mellan
hans kyssar.
»Nåväl, min ljufva älskling, det var något
mycket enkelt och vanligt, som korsade min väg
och gjorde den mörk. Det var en kärlek, som
endast blef en dröm af vemod och minnen!»
Dora gaf till ett litet utrop.
»Älskade du henne mera än mig? Hvem var
hon?» utbrast hon hetsigt.
»På hvilken af frågorna skall jag svara först?»
»På den första naturligtvis.»
»Såsom jag älskar min lilla hustru har jag
aldrig älskat någon,» sade han och drog Dora
intill sig med en rörelse af outsäglig ömhet. »Men
jag har heller aldrig älskat någon så... på det
sättet... som jag älskade henne ... hon, som lade
sorgens slöja öfver hela min ungdom.»
»Eugen, jag blir svartsjuk!» utbrast Dora och
stampade skämtsamt med foten. Men hon såg
upprörd ut, kinderna blossade och ögonen
gnistrade af tårar.
»Det skall du ej bli, Dora,» sade Eugen
stilla, »man blir inte svartsjuk på en af himmelens
änglar. Hon dog innan hon fyllt aderton år. Men
jag sörjde henne... ja, egentligen sörjde jag
henne ända tills jag fick se dig. Då vek den sista
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
