Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 113 —
skuggan af sorg bort, och i det minnets
tempel, där jag alltid gömmer hennes bild, där är
det nu endast ljus och glädje, som efter en
fiskad leksyster...»
Dora svarade ej; hon gömde sitt hufvud vid
Eugens bröst och grät tyst. Han strök ömt öfver
det lockiga håret, under det han med ett
småleende såg ned på henne. Hennes tårar gjorde
honom så lycklig; de förtäljde, bättre än ord, hur
varmt och sympatiskt hon uppfattat den korta
saga, han berättat.
»Hvad hette hon?» hviskade Dora skyggt.
Han skulle ha tyckt mera om att hon pj
gjort denna fråga, men han svarade genast:
»Det var tant Majkens dotter.»
Dora satte sig hastigt upp i soffan. I
samma ögonblick den mystiska bilden af Eugens
första kärlek lämnade rum för konkreta drag,
försvann det innerliga och djupa uttrycket ur
hennes ansikte.
»Ah —- jaså — var det hon?» utbrast hon
med litet hvardaglig ’ton, som stack Eugen.
»Tycker du ej hon ser ut att ha kunnat
uppväcka en varm kärlek?» undrade han.
De fäste bägge tvi blicken på en fotografi,
som stod på salongsbordet och föreställde en
äldre dam och en ung flicka, mycket lika hvarandra,
bägge med samma milda uttryck öfver ansiktet.
»Jo visst... jag tänkte mig bara något så
underbart... jag vet ej hvad... då du sade
.ängel ...»
Math. Roos, Maj. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
