Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 152 —
»Ack, du talar som ett barn, så hustru och
mor du är! Hvad tror du vårt hushåll går till?»
»Nåja, det är väl inte att jämföra — du,
som har sådana fordringar, och en fattig
lärare ...»
»Nej, men ’den ’fattige läraren’ har nog
också anspråk på att ej svälta...»
Dora försjönk i tankar. Hon hade just ej
grubblat öfver den ekonomiska sidan. Men inte
finge något så tarfligt som brist på pengar utgöra
ett hinder för Lisbeths lycka? Något måste
göras... på något sätt måste hon komma Lisbeth
till hjälp, hvarför skulle hon och Eugen sitta i
ett sådant öfverflöd, och stackars Lisbeth inte en
gång kunna gifta sig?
Hon väcktes ur sina funderingar af att Eugen
frågade om hon ätit, hvarefter de stego upp och
kysste hvarandra.
Eugen gick in i barnkammaren för att säga
farväl åt sina små flickor. De hade redan
frukosterat och voro i full gång med att leka i den
stora, luftiga barnkammaren, där morgonsolen föll
in genom fönstret.
Lilla Maj hade haft en olycka med sitt
förkläde; hon satt på knät hos barnfröken, som gned
en stor fläck och under tiden förmanade Maj att
vara mera försiktig en annan gång. Härvid kom
fröken att bli litet för ifrig i sina rörelser,
åtminstone tyckte lilla Maj så, ty hon såg upp på
fröken med en min af barnslig värdighet och sade:
»Inte ruska pappas lilla Maj, du!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
