Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 153 —
Fröken Julia skrattade; lilla Maj var
hennes liksom allas gunstling, hon skulle sannerligen
inte ha velat »ruska» henne, annat än af
förtjusning!
Eugen, som stod bredvid och strök Majs hår,
böjde sig småleende ned och kysste henne. Det
låg öfver ’den lilla flickans ansikte ett sådant roligt
drag af lugnt medvetande om det privilegierade
i hennes ställning som »pappas lilla Maj».
Ty lilla Maj var den priviligierade i hemmet,
hon var redan i moderlifvet utsedd att bli
»guldklimpen» bland systrarna, den, som i sin lilla
person hade samlat allt det bästa och finaste af far
och mor. Hon ’hade Eugens vackra, regelbundna
drag och Doras bländande färger, och samma
lyckliga harmoni härskade i hennes lynne och
karaktär. Hon var älskling hos både far och mor,
det kunde ej hjälpas; barnet med det underbara
skimret omkring sig — de ljufva, vemodiga
aningarnas barn, "det som man tänker på sist, innan
man somnar ’om kvällarna...
Det föll aldrig någon af de andra små
flickorna in att känna afund mot Maj; de betraktade
hennes privilegier som fastställda fakta, ordnade
af naturen, ungefär som att Maj var lång och
smal, Sonja och Gertrud runda och mjuka som
ullgarnsnystan, och lilla Märta röd och svällande
som ett körsbär. De voro alla pappas små
flickor, som tyckte så rysligt mycket om honom,
och som fingo allt hvad de ville, då pappa inte
hade det där strecket i pannan, för då fick man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
