Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 248 —
fortfor hon obesväradt, »vågar jag be om min
innestående lön kanske ...»
»Naturligtvis — naturligtvis,» afbröt Eugen
på samma högdragna sätt, »hur mycket?»
Och han tog fram sin plånbok och lämnade
fröken Julia den summa, hon nämnde.
»Tack,» svarade den unga flickan och
stoppade sedeln i sin ficka.
Därefter gick hon omkring och sade farväl
åt alla. Fru Blum, som ej ännu visste hvad som
händt, omfamnade henne och hviskade ett par
gånger med tårar i ögonen : »Stackars flicka!» Men
fru Bergenstierna kunde knappast förmå sig att
röra den hand, som sträcktes henne, hon
snuddade blott därvid med de yttersta fingerspetsarna
och sade ett kallt: adjö.
Allrasist tog Julia farväl af Eugen. Det elaka,
hånfulla draget försvann plötsligt ur hennes
dödsbleka ansikte och hon såg upp på honom med
en genomträngande blick: »Döm mig, om du
vågar, döm den som kastas ut i nya strider, ny
ensamhet — döm henne, du som aldrig smakat
annat än lycka,» tycktes den blicken säga.
Han tycktes också förstå den, ty all hans
ovilja smalt plötsligen undan och lämnade rum
för medlidande.
Han tog hennes hand, tryckte den hårdt och
hviskade med osäker röst:
»Farväl. Må Gud hjälpa er.»
Under tiden hade han oafbrutet den
förnimmelsen att fru Bergenstiernas skarpa blickar hvi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
