Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 252 —
veckors skilsmässa ha återsett sin hustru och
därvid blott erfarit de besynnerliga känslor af
retlighet och misstänksamhet, som stigit upp inom
honom vid mötet med Dora.
Det värsta var, att dessa besynnerliga känslor
ej släppte honom; snarare ökades, alltsom
dagarna gingo. Hvarför såg hon så strålande ut,
hvarför var hennes sång skönare än någonsin,
hvarför hade hela hennes väsende, hennes gång,
hennes rörelser fått en liflighet, som hon ej haft
sedan deras kärleks för länge sedan försvunna
vårdag? Hvarför såg hon ut som om hon
ständigt bure på någon dold lycka? Hennes sång
och skratt, som en gmg varit det skönaste han
visste, retade honom nu så, att han ibland, då
hon satte sig vid pianot för att sjunga, måste gå
sin väg...
Den sorgliga erfarenhet han haft i somras
ökade hans misstänksamhet. Hur underliga
kvinnorna äro, opålitliga; skiftande; halfva... aldrig
hela människor... Antingen sådana som hans
mor och systrar, förträffliga, fullkomliga, men utan
det han måste finna hos kvinnan för att kunna
älska, utan denna känslans värme och poesi, som
just dragit honom till Dora, — eller ock sådana
vildfåglar som Dora och fröken Julia. Hvar fanns
den äkta sanna kvinnan, hon, som förenar allt
det han sökte? Kanske bara i drömmen, i
minnet... Och hans tankar gingo tillbaka till
ungdomstiden; och en smärt flickgestalt med milda,
allvarliga anletsdrag steg upp i hans inbillning..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
