Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Psykografen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lute hade hittills hållit sig tapper, men kände sig nu
nära att svimma.
— Chris, sade hon så dämpat att det nästan lät
som en viskning. Och strax efteråt suckade hon: Gud
vare lov.
— Mig felas det ingenting, ropade han till henne
och gjorde rösten så munter som möjligt, vilket inte
lyckades vidare, då han själv fått sina nerver inte så
litet skakade.
Då han hoppade ur sadeln, förrådde han själv hur
starkt hans hårt anspända nerver reagerade. Han
började med en duktig muskelprestation genom att svänga
benet över, men måste inte desto mindre, då han väl
kommit ned på marken, luta sig mot Dolly för att inte
falla. Lute hoppade ögonblickligen av hästen och slog
armarna om honom i ett utbrott av tacksamhet.
— Jag vet, var det finns en källa, sade hon strax
efteråt.
De lät hästarna stå, som de stod, och hon förde sin
älskade in i buskagets svalka till ett ställe, där
kristallklart vatten porlade fram ur klippgrunden.
— Vad var det du sa om att Dolly aldrig gjorde
sig bångstyrig? sade han, då blodflödet stillats och
han åter var herre över sina nerver.
— Jag är alldeles häpen, svarade Lute. Jag kan
inte begripa det. Hon har aldrig uppfört sig så någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
