Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Psykografen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Icke desto mindre reste Ban sig plötsligt på bakbenen
och svängde runt, vacklade och störtade baklänges
utför branten.
Det hela kom så oväntat och snabbt, att ryttaren
drogs med i fallet. Han hade inte hunnit kasta sig
av på stigen. Han föll, innan han anade det, och
gjorde det enda som var att göra — släppte
stigbyglarna och kastade sig ut i luften åt sidan men
samtidigt nedåt. Det var tolv fot till klipporna
inunder. Han höll kroppen rak och huvudet lyftat och
ögonen fästa på hästen, som var ovanför honom och
hotade att falla över honom.
Chris föll som en katt på benen och sprang genast
åt sidan. Nästan i samma nu hamnade Ban vid sidan
av honom. Djuret gjorde knappast något försök att
resa sig utan utstötte det fruktansvärda skri, som
hästar stundom upphäva, då de blivit dödligt sårade.
Han hade fallit nästan rakt på ryggen och i denna
ställning blev han liggande med huvudet till hälften
vridet in under ryggen och med slappa orörliga
bakben. Frambenen slog däremot förgäves i luften.
Chris nickade lugnande upp mot Lute.
— Jag är snart van vid det, svarade Lute och log
uppmuntrande ned mot honom. Jag behöver
naturligtvis inte fråga dig om du slagit dig. Är det något jag
kan göra?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
