Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Psykografen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han log upp mot henne och gick bort till den
nedstörtande hästen, spände upp sadelgjorden och drog
huvudet till rätta.
— Ja, jag tänkte det, sade han efter en flyktig
undersökning. Jag anade det strax. Hörde du inte
det knäckande ljudet?
Hon rös.
— Ja, det var slutet på Bans dådrika liv. — Han
gick i en båge för att komma upp till stigen. — Jag
har suttit på hans rygg för sista gången. Låt oss gå
hem.
Uppe på toppen av branten vände Chris sig om och
såg ned.
— Farväl, Washoe Ban! ropade han. Farväl gamle
kamrat!
Djuret arbetade för att lyfta huvudet. Det var tårar
i Chris’ ögon, då han hastigt vände sig om, och tårar i
Lutes ögon, då hon mötte hans blick. Hon var tyst i
sitt deltagande men tryckte hans hand kraftigt, medan
han vid hennes sida gick nedåt den dammiga vägen.
— Det gjordes med avsikt, brast det plötsligt ut ur
Chris. Utan varning. Han kastade sig avsiktligt
baklänges.
— Ja, det kom helt plötsligt, medgav Lute. Jag
såg på er. Jag såg honom göra det. Han snurrade
runt och kastade sig själv baklänges i samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
