Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Bara guld»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för raskt och bara med sin egen armstyrka upp en
glittrande tio tums forell ur vattnet. Ytterligare tre
uppdragna i snabb följd utgjorde hans frukost. Då han
kom till klivstenarna på väg upp till berget, kom han
plötsligt på en idé och stannade.
»Det är bäst att ta sig en titt nedåt dalen», sade
han. »Vem vet om här inte finns obehöriga ögon i
närheten?»
Men han gick över på stenarna, och sedan han
upprepat för sig själv: »Jag borde allt ha gjort den där
titten», glömde han bort all försiktighet och grep sig
an med arbetet.
Då det började skymma på, rätade han upp sig.
Det värkte i korsryggen, så länge hade han stått
ned-lutad, och i det han gned de protesterande musklerna
med handen, sade han:
»Seså, för tusan hakar! Nu har jag glömt bort
middagen igen! Om jag inte tänker mig för, kommer
jag till sist att bli ett så’nt där degenererat kräk som
bara äter två mål om da’n.»
»Ingenting kan då göra en så tankspridd som så’na
där Pocket’ar», mumlade han om kvällen, då han kröp
under sina filtar. Och han glömde ej att ropa uppåt
berget: »God natt, mr Pocket! God natt!»
Han steg upp med solen, åt en hastig frukost och
var tidigt i arbete. Hans feberaktiga iver tycktes
vara i tilltagande, och vaskpannornas allt rikare
innehåll minskade ej denna feber. Hans kinder hade en
annan rodnad än den som framkallas av solvärmen,
och han glömde både trötthet och tidens flykt. Då
han fyllt en panna med grus sprang han utför
sluttningen för att vaska den, och han kunde ej heller låta
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>