Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Bara guld»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bli att springa uppför branten, flämtande och
sna-vande, för att hämta ny påfyllning.
Han befann sig nu hundra meter från vattnet, och
det upp och nedvända V’t höll på att anta tydlig form.
Det guldförande gruslagrets bredd avtog alltjämt,
och i tankarna drog lian ut V’ts sidor upp till deras
skärningspunkt högt uppe i berget. V’ts spets var
hans mål, och han gjorde flera vaskningar enkom för
att bestämma dess läge.
»Ungefär två meter ovanför den där
manzanita-busken och en meter till höger», sade han slutligen i
avgörande ton.
Så grep frestelsen honom. »Det är klart som
korvspad», sade han, och så övergav han sina mödosamma
förarbeten och klättrade upp till den punkt han antydt
för sig. Han fyllde en panna och gick utför berget
för att vaska. Men den innehöll inte ett spår av guld.
Han grävde djupt och han grävde grundt, fyllde och
vaskade ett dussin pannor, men icke det minsta
guldkorn blev lönen för hans möda. Han blev ursinnig
över att ha givit vika för frestelsen och svor grova
kötteder över sig själv. Sedan gick han ner igen och
fortsatte sitt gamla planmässiga
rekognosceringsar-bete.
»Långsamt och säkert, Bill, långsamt och säkert»,
mumlade han. »Att gå genvägar till lyckan är
ingenting för dig, det borde du väl ha lärt dig nu. Var
förståndig nu, Bill, var förståndig. Långsamt och
säkert, det är det enda spel du förstår dig på; håll dig
därför till det.»
Medan tvärsnitten minskades och antydde att V’ts
sidor konvergerade, ökades V’ts djup. Guldådern
Månansikiet. 8.
ii 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>