- Project Runeberg -  Månansiktet och andra historier /
134

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Psykografen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som . . . liksom jag. Men det var för fyra år sedan.
Tiden gick — ett år, två år — och sedan började de
vända sig emot dig. Man kan inte klandra dem för
det. Du sade inte ett ord. De förstodo att du höll
på att ödelägga mitt liv. Det är fyra år sedan nu,
och inte en enda gång har du uttalat ordet giftermål
till dem. Vad skulle de tänka? Det som de ha
tänkt: att du höll på att ödelägga mitt liv.»

Medan hon talade, fortfor hon att stryka smekande
över hans hår, sorgsen över den smärta hon måste
tillfoga honom.

»Först tyckte de om dig. Vem kan låta bli att
tycka om dig? Du tycks dra till dig tillgivenhet från
alla levande varelser, liksom träden dra fukt ur
marken. Den kommer dig till del som din naturliga rätt.
Tant Mildred och onkel Robert tyckte att det inte
fanns någon som gick upp mot dig. Du var deras
A och O. De tyckte att jag var den lyckligaste flicka
i världen som vunnit en sådan mans kärlek. ’Ty det
tycks du verkligen ha gjort’, sade onkel Robert och
nickade skälmaktigt. Naturligtvis tyckte de om dig.
Tant Mildred suckade och såg retsamt på onkel och
sade: ’Då jag tänker på Chris, önskar jag nästan att

jag själv vore ung.’ Och onkel svarade: ’Det kland-

rar jag dig inte för, kära vän, inte det ringaste.’ Och
sedan överöste de mig båda med lyckönskningar för
att jag vunnit en sådan mans kärlek.

Och de visste att jag älskade dig. Hur skulle jag
ha kunnat dölja det? Detta stora, underbara, som
nu trädt in i mitt liv och fyllt alla mina dagar! I
fyra år har jag bara levat för dig, Chris. Varje
ögonblick var ditt. Vaken älskade jag dig. Sovande

134

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:24:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manansikte/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free