Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Psykografen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som en ånga och lika evig som berget; det vältrade
sig genom den fria luften från klipphällens kant till
trädtopparna långt därunder, i vilkas grönska det
försvann för att samla sig i en osynlig göl.
De hade jagat förbi. Det nedstörtande vattnet blev
ett avlägset brus som åter sammansmälte med biens
surr och dog bort. Drivna av en gemensam impuls
sågo de på varandra.
»Å, Chris, det är skönt att leva . . . och ha dig vid
min sida!»
Han svarade henne med en varm glimt i sina ögon.
Allt förenade sig om att väcka en härlig stämning
hos dem — deras kroppars rörelse som harmonierade
med hästarnas, det lindrigt stimulerade blodet som
strömmade genom deras lemmar med en blid
förnimmelse av hälsa, den varma luften som fläktade mot
deras ansikten, flödade över deras hud med balsamiska
och uppfriskande smekningar, genomträngde dem och
dränkte dem i svag sinnlig extas, världens skönhet
som ännu svagare och finare flödade över dem och
badade dem i en extas som hör själen till och är
personlig och helig och ej kan klädas i ord, men ändå kan
meddelas genom strålglansen i ett öga som skingrar
själens slöjor.
Så betraktade de varandra, medan hästarna
travade under dem och naturens vår och deras
ungdoms vår värmde deras blod och tillvarons hemlighet
skälvde i deras ögon och tycktes nära att med ett
enda magiskt ord brista ut och lösa alla livets
vedermödor och gåtor.
Vägen krökte sig framför dem så att de sågo
floddalens övre bakgrund och flodens avlägsna bädd låg
187
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>