Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af allt det mödosamma arbete, som människosläktet i sin
barndom utförde och af hvilket de nu lefvande njuta
frukterna, på samma sätt som hvar enskild människa dagligen
brukar de lärdomar om tingens beskaffenhet m. m., dem
hon omedvetet förvärfvade under sina allra första
lefnadsår.
Att se tillbaka på alla de svårigheter människosläktet
måst genomgå, allt det arbete, som måst utföras, innan
vi kommit dit vi nu hunnit i odling, är i många
afseenden gagneligt. Det vidgar icke blott vårt
kunskapsområde, utan också vårt hjärta. Då vi jämföra vår eländiga
början med det närvarande, uppstår en djup känsla af
tacksamhet mot alla de arbetande, lidande, kämpande
skaror, som gått före oss och hvilkas mödor nu lätta
vårt lif. Denna tacksamhet föder en annan känsla,
nämligen den, att ett ansvar åligger oss nu lefvande att i
vår ordning också arbeta, så att lifvet må bli lyckligare
för de släkten, som komma efter oss. Och detta ansvar
kännes icke allenast allvarligt, det kännes också gladt.
Ty det är fullt af hopp. Ingen, som värkligen vet något
om människosläktets barndom och jämför denna med
släktets nuvarande tillstånd, kan nämligen tvifla på att
oändliga utvecklingsmöjligheter finnas kvar för
människosläktet, och att detta en gång skall hinna lika långt förbi
samtidens högsta odlingsgrad, som vi nu äro långt förbi
den ståndpunkt, släktet i sin barndom innehade.
Här är icke afsikten att lämna en framställning af
hvad vi i alla afseenden veta om människosläktets
barndom, utan egentligen endast att berätta något litet om de
mödor, människan måste öfvervinna, innan hon nådde
någon grad af trygghet med afseende å näring och skydd,
de båda grundvillkoren för fortsättningen af allt lif, eller
hvad vi kalla själfva lifsuppehället. På hvilken
odlingsgrad människan än må befinna sig, så blir omsorgen för
lifsuppehället den del af hennes värksamhet, som ej blott
tager de flästa af hennes krafter i anspråk, utan också
utvecklar hennes krafter i mångfaldiga riktningar.
Människans tidigaste frågor: “Hvad skola vi äta, hvad skola
vi dricka, hvad skola vi kläda oss med?“ blefvo den
första länken i den mänskliga utvecklingens kedja. Ty
det var omsorgen iör lifsuppehället, som först sammanhöll
människorna i familjer och samhällen; det var denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
