Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Den andliga odlingen; samhälls- och familjelifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vetenskapens slutsatser, att åsikten om en tidig fullkomlighet
hos människan tillhör sagans område.
Redan den älsta stenålderns människor brukade rista
bilder af djur och människor på skiffer- och benbitar. Och
häri finna vi början till de bildande konsterna; ty det är
otvetydigt endast driften att återgifva de föremål, som
fängslat ögat, hvilken framkallat dessa, om barns första
ritförsök påminnande, ristningar, liksom vi i det högsta
konstnärskap återfinna såsom den skapande kraften
alldeles samma drift, den att efterbilda naturen. Men dessa
första bilder äro ännu mera: de äro den första början
till skriften. Ur bildlika framställningar af män, djur,
skepp, vapen o. s. v., genom hvilka man längre fram
sökte ge en berättelse om någon viss tilldragelse,
utvecklade sig skriften på så sätt, att man antog vissa
bilder till tecken för vissa ord, och längre fram förkortades
dessa tecken till värkliga bokstafstecken för vissa ljud.
Men detta senare skedde långt efter stenålderns tid.
Med afseende å räknekonsten är det icke häller
troligt, att stenålderns människor kommit mycket längre
än somliga nutidsvildar, d. v. s att räkna på fingrarna.
En hand är lika med fem; två händer äro tio; två händer
och en fot lika med femton; men en hel människa det
är tjugo! Och med afseende å alla öfriga kunskaper
kunna vi vara vissa, att de befunno sig i ett ännu mera
outvecklat skede än skrif- och räknekonsten, ehuru vi
äfven kunna vara öfvertygade om, att människorna under
denna tidrymd gjorde en hel del rön, hvilka blefvo de
första osäkra stegen in på alla de olika vägarna till
kunskap om naturen och de medel, genom hvilka naturens
krafter kunna behärskas af människan.
Med afseende å samlifvet människorna emellan under
dessa tidsskeden, kunna vi vara vissa att den själfviskhet,
som kännetecknar barnet, i ännu mycket högre grad
kännetecknade släktets barndom. Den första
lefnadsregeln härflöt ur själfbevarelseinstinkten och dess eko
höra vi ännu i talesättet: “hvar och en är sig själf
närmast“. En hvar skadade den andra, då hans fördel kräfde
det; en hvar väntade att bli på samma sätt skadad. Men
småningom vaknade en aning om samarbetets gagn vid
en jakt, en strid, ett svårt arbete, där man tillfälligtvis
hjälpt hvarandra. I detta fall hafva t. ex. pålbyggnaderna
varit en anledning till sammanslutning; likaså
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
