- Project Runeberg -  Mannen af Börd och Qvinnan af Folket. En teckning ur verkligheten /
68

(1858) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

„Han var temligen lik alla andra aristokrater; men det
föreföll mig, som om han i grunden skulle vara god och ädel, ehuru
dessa känslor af hans högmod stundom undanträngas.1’

„Tänkte du på Elin, när du fick se honom?"

Jacobo smålog på ett eget vis, då han svarade:

„Icke mycket, det måste jag medgifva. Elin hörer icke till
dem, som någonsin väckt ett djupare intresse hos mig. Jag
beklagar hennes öde; men jag tycker å andra sidan, att hon tager
det ganska lätt; och skulle vi gå till grunden, anser jag grefven
långt olyckligare än hon."

„Jacobo, är du nu rättvis?"

„Ja, vid Gud, är jag det." Jacobo såg Stephana med en
öppen blick in i ögonen.

„Du anser således icke grefven ha djupt och ohjelpligt, icke
allenast sårat, utan äfven förolämpat Elin?"

Ater smålog Jacobo på sitt egna vis.

„Jag anser grefven vid ingåendet af sitt äktenskap hafva
handlat endast efter de yttre fordringarne af hvad hans ära bjöd, men
sedan fullkomligt trampat heder och samvete under fotterna; ty, då
han antog offret för att undgå skandalen, hade det bort vara en
samvetssak att visa den unga qvinnan, som offrade sig för honom,
all möjlig vänskap och aktning, samt derigenom göra henne lifvet
och den uppoffring hon underkastade sig så litet tryckande som
möjligt; uu deremot har han handlat med den mest afskräckande
egoism."

„Och ändå beklagar du honörn, mer än henne?"

„Af två skäl, Stephana." Jaboco fattade Stephanas båda
händer och sade med eftertryck:! „Den är i mina ögon djupt
beklagansvärd, som måste blygas öfver sina handlingar inför sig sjelf,
och derigenom förlora all aktning för sitt eget jag. Detta är i
mina ögon den största af alla olyckor ; derföre beklagar jag honom.
Hon kan deremot, under alla förhållanden, säga till sig sjelf: ’jag
har gjort en stor, en ädel uppoffring, och derföre skördat endast
skymf och otack; men jag har det inre medvetandet af att ha
handlat upphöjdt.’"

„Elin har också fått ett hjerta, Jacobo; och det dömde denne
högmodige man till en evig död, i samma ögonblick han efter
vigseln försköt henne. Han gjorde det omöjligt för henne att fästa
sig vid honom, och det band, som fjettrade henne vid hans öde,
förbjöd henne att fästa sig vid någon annan. Ah! när jag
tänker på huru denne man uppfört sig, då känner jag ett
oemotståndligt begär att hämnas."

„Du, Stephana, — hämnas!u Det var ett alldeles eget
tonfall i rösten då Jacobo sade dessa två ord. De frambringade
också en färgskiftning på Stephanas ansigte, och hon svarade:

„Ja, hämnas. Tror du mig icke ega nog själsstyrka dertill?"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:25:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manqvinna/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free