Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Till att hämnas fordras icke stor själsstyrka; tvärtom, det
är svaga själars enda ersättning för lidna oförrätter.11
„Jacobo, känner du så litet Stephana, att du tror henne om
att kunna taga någon oädel hämd?“
„Jag anser dig icke kunna taga någon, hvarken ädel eller
oädel. Det var detta jag ville säga med mitt utrop.44
„Stephana skall hämna Elin, genom att tvinga grefve
Ro-marhjerta erkänna, att ärfd ära är ingen ära. Jag vill lära
honom, att endast det moraliskt goda och upphöjda är värdt att offra
sitt lif för. Man kan icke vara en man af ära, utan att vara en
man med samvete och hjerta.
„Detta verk tror jag dig om att utföra; men det är ingen*
hämd.“
„Jo, en hämd värdig Elin.*
„Och sedan? — Huru tror du det blir sedan?14 Jacobo såg
djupt in i Stephanas ögon. En mörkröd sky drog öfver hans panna.
„Vill du derefter åter förena Elin och Herman?41
Stephana drog undan sina händer och förde dem till bröstet,
liksom för att återhålla hjertats våldsamma slag, hvarefter hon
svarade långsamt:
„Hvad som en gång blifvit söndradt. kan icke förenas. — God
natt, Jacobo;41 härmed lemnade hon rummet.
När Stephana kom in i sin sängkammare, kastade hon sig
ned i en emma och gömde ansigtet i händerna, liksom
öfverväl-digad af sin smärta. Länge förblef hon så sittande, liksom
förkrossad; men när hon slutligen reste sig upp, var ansigtet lugnt,
och det hvilade deröfver ett uttryck af mild undergifvenhet. Hon
satte sig ned att skrifva till Elin följande fortsättning på ett förut
börjadt bref:
„ . . . . jag har således, som du ser af det ofvanstående,
sammanträffat med denne stolte och oböjlige man. Motgångar och
det ekonomiska obeståndet ha ännu ej böjt hans högmod eller
inverkat på hans karakter. Han hänger fast vid sina
aristokratiska idéer, med den hos adeln vanliga ihärdigheten. Det skulle
icke. förundra mig, om jag finge se honom dö af hunger på sitt
sköldemärke, heldre än att göra något för att skapa sig en
existens. — Jag har likväl i dag vunnit en seger öfver honom, den
jag såg kostade hans stolthet mycket, och .den han i enskilta
stunder skall få svårt att förlåta mig. Godt, det är just så jag velat
hafva det, för att en dag ernå det mål jag åstundar; måste vi
börja med strid..............44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
