Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga Furuhof. Det var en egen strid i hans inre emellan hans
högmod och en outredd önskan att närma ;$ig Stephana; men
slutligen hade hans högmod vunnit seger, och just som han gick uppför
den breda uthuggningen i skogen som förde till sjelfva boningshuset,
hade han beslutat att säga Eklund, det hans mor ännu var allt
för klen för att kunna taga emot besök; men utanför huset på
den nyanlagda gården fann’ han Helfrid, som kom emot honom
med ett eget leende,, sägande:
„Mamma har i dag gjort en promenad och är nu i
bibliothe-ket, der Eklund framför ett ärende ifrån fru Stephensen.,";
„Nå, huru upptog mamma hans beskickning?“
„Sannerligen, jag det vet; ty då vi återvände från vår lilla
promenad,; fick mamma-se Eklund och gaf Fredrik befallning, att
han skulle föra in gubben i bibliotheket, der jag lemnade mamma
för att gå. och möta dig."
„Du vet;|således ej hvad Eklund hade för ärende?" p
„Nej; och icke intresserade det mig heller. Jag vet icke huru
det kommer sig, men jag har liksom en känsla af antipati för
den der amerikanskan. Apropos,: du har ännu icke sagt mig, hur
hon ser .ut;^tV*iA
„Påminn mig derom en annan gång, nu; önskar jag veta hvad
svar mamma ger Eklund."
„Hvarom är då frågan?" p|
„Om att fru Stephensen vill göra en visit här i dag."
Helfrid teg. Hon och Herman trädde in i bibliotheket, just
som Eklund stod i begrepp att lemna det. Sedan gubben tagit
ett vördnadsfullt afsked af grefven och fröken, aflägsnade han sig.
Grefvinnan satt i den lilla soffan och räckte småleende
handen mot.wsonen, med de orden:
„ Vi få visit i eftermiddag.“a-n
„Mamma tager således! emot fru Stephensen?"
„Ja, min son, artigheten tillät mig icke att vägra; isynnerhet
som jag genom prosten erfarit, att hon är af en gammal fransk
adlig familj j som’ emigrerat under revolutionen och vid sin
ankomst till Amerika1 antagit det borgerliga namnet. Innehade hon
sin naturliga samhällsställning,fsåsom en af våra likar, då hade
jag, utan att vara ohöflig, kunnat stänga min dörr för henne, men
nu hade det fått utseende af ogästvänlighet, isynnerhet, som hon
är en fremling. Dessutom hade vi icke gerna, efter händelsen
med taflorna, kunnat undgå att visa, det vi erkänna att hon eger
rätt att af oss fordra en grannlaga artighet.",
Grefvinnans, röst var ipild, hennes läppar leende, och ändå
låg det något så nådigt nedlåtande;! hela hennes; väsende, liksom
om hon nu beviljat Stephana en oerhörd ynnest. Herman yttrade
några ord, som uttryckte hans.-gillande af modrens beslut; men
han tänkte, då han hörde och såg modren, att Stephana, med sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
