Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
republikanska idéer, helt säkert icke drömde om, att grefvinnan
ansåg sig hafva beviljat henne ep verklig nåd. Helfrid teg, och
såg missbelåten ut.
„Hon lär väl komma med spann, för att riktigt få det nöjet
att förödmjuka oss med sin rikedom,“ tänkte Helfrid, der hon satt
i salongen om eftermiddagen och lyssnade till vindens sus i
skogen, hvilket ibland liknade rullandet af en vagn.
„Omöjligt lär hon, med sina pennin ge-aristokratiska tänkesätt,
kunna afstå ifrån det nöjet att här uppträda med all möjlig ståt,“
tänkte Herman, och hans panna blef blek, kall och stolt.’ „Den
der historien med taflorna var ingenting annat,* än att dermed
öppna en väg för sig att komma in här," tänkte han vidare; — “för
hvem skulle hon eljest få utveckla all sin lyx och rikedom.“
Just som grefven höll den der uppbyggliga monologen, fick
lian höra rullandet af ett åkdon. Han kastadg en blick genom
glasdörren och såg en enkel droska, körd af en kusk utan livré,
stanna vid trappan. Fredrik hjelpte derutUr ett ensamt
fruntimmer. I nästa ögonblick öppnades salongsdörren, och Stephana,
helt allena, enkelt klädd i en svart atlasklädning och utan några
smycken eller prydnader, steg in, sedan Fredrik anmält:
„Fru Stephensen.“
Grefvinnan reste sig och gick den inträdande tvenne steg till
mötes. — Stephanas helsning hade något , så anspråkslöst och ändå
värdigt, att den var fri från hvaije skymt af kryperi eller
öfver-mod. Hon imponerade ovilkorligen. Sjelfva grefvinnan förlorade
en viss grad af sin förnäma nedlåtenhet, och hela Helfrids ansigte
ljusnade, under det hon tänkte:
„Hvad hon är vacker och intagande."
Med den största ledighet inledde Stephana konversationen och
förde den med -lätthet* och behag, så att hon redan ifrån början
afväpnade grefvinnan, och gjorde det rakt omöjligt för henne, att
genom sin förnäma air låta Stephana känna tyngden af hennes
börd. Man talade om olika länders seder och bruk. Stephana
hade varit i England, Frankrike, Tyskland och Spanien, samt egde
således en rik och mångsidig vérldserfarenhet. Derjemte hade hon
en stor lätthet att skildra hvart lands och folks egenheter, samt
åt sina teckningar gifva lif och färg. Med en takt, den Herman
inom sig beundrade, afhöll hon sig ifrån att tala om Amerika, och
då grefvinnan framkastade den frågan: „om hon var född i
England eller Amerika," svarade hon endast:
„Amerika är mitt fosterland.". Derpå öfvergick hon till andra
ämnen, som kunde vara af intresse för grefvinnan. Hon lyckades
också att till den grad intressera den ädla damen, att grefvinnan
utropade, då Stephana reste sig \}PP för att taga afsked:
„Min fru, vill ni redan beröfva oss nöjet af ert sällskap."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
