Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kastning. — Nå väl, skulle ni vilja blifva en sådan kompanjon
med mig?“
Stephana hade haft ögonen stadigt häftade, på Herman, och
ehuru han uppbjöd hela sin förmåga att beherrska sig, kunde han
omöjligt hindra att ögonen sköto blixtar af harm och att han
ofrivilligt höjde ,på hufvudet. Det var också ingenting mer och
ingenting mindre hon erbjöd honom, den sista Romarhjerta, än att
blifva hennes förste tjen are; en slags .förvaltare på hans fäders
gods. Ett ögonblick sjöd blodet brännande hett i hans ådror.
Stephana gaf honom ej tid till att svara, kanske derföre att
hon anade, att han, i första besihningslösa utbrottet af sin stolthet,
skulle skjuta ifrån sig den hjelp, hon nu erbjöd honom.
„Mark väl, det är ett ordentligt kömpaniskap jag föreslår
er ; och der ingendera af oss kommer att bero af den andre. Jag,
som qvinna, kan icke hafva den insigt i bruksrörelsen eller
landt-bruket, som erfordras för att sköta egendomen och hafva tillsyn
öfver förvaltare och inspektor, samt underlydande. Ni, åter, önskar
er en verkningskrets, der ni kan vara oberoende och ändå skapa
er ekonomiska fördelar. På denna grund föreslår jag er att
öfver-taga förvaltningen af alla mina affärer. Jag begär icke att ni
skall fatta ett beslut nu på ögonblicket. Nej; dylika saker
be-höfva öfvertänkas, men jag ber er tänka derpå. Ehuru motbjudande
jag ser att ni nu finner förslaget, skall ni kanske vid närmare
granskning och en lugnare pröfning icke se saken från samma
synpunkt. Tro ett: att endast till ,en verklig gentleman, till hvars
heder jag sätter ett obegränsadt förtroende, kunde jag
framkasta det förslaget att blifva mitt hufvud; det vill säga: åt
hans redlighet och ära’ anförtro hela min välfärd. Icke saimt,
grefve, ni skall tänka på mitt förelag?* ’."Åter, räckte hon honom
handen med ett så vänskapligt uttryck i röst och blick, att hon
blef verkligt oemotståndlig.
„Jag skall om ett par dagar gifva er svar, min fru,11 sade
Herman och förde hennes hand till sina läppar. „Tro mig, jag
inser nu fullkomligt väl det ädelmodiga i ert anbud; det är den
fattige ädlingen ni på ett grannlaga sätt vill tjena.“
„Det skulle ju förutsätta ett personligt intresse hos mig för
er, och . . ..“
„Och ett dylikt hyser ni icke?11 .
„Jo, det gör jag; men icke större än till hvilken bildad man,
jag träffar i min väg. Det är ingenting ädelmodigt i mitt förslag,
utan tvärtom, grundar det sig på ren egoism. Jag behöfver nu
hjelp, och man säger mig att grefve Romarhjerta är en man af
den strängaste hederskänsla, han är derjemte en kunnig och driftig
landtbrukare, fullkomligt hemma i alla de affärer, som vidlåda ett
stort bruk med tillhörande jord. — Hvad är då naturligare än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
