Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att jag, eö äkta amerikanska, van vid att beräkna vinst och
förlust, föreslår grefve Romarhjerta att med mig bilda ett bolag.“
„Men dertill fordras att jag skulle kunna’ sätta in några
aktier i bolaget; min fru, skulle jag blifva en kompanjon, som ieke
eger en skilling?" 1
„Ah! herr grefvej ni är mindre affärsman än jag.1 Ni har ju
kapitalet af edra insigter och derpå drager ni en viss räntå.’ Utah
insatsen af detta kapital från ér sida, skulle afkastningen af mina
pengar blifva så betydligt mindre, att ni alltid kan räkna på ätt
i bolaget hafva insatt en icke obetydlig summa. Men låt oss icke
mera tala härom. Mins- ett: att vi amerikanare icke äro
ser-deles begifna på uppoffringar, utan styras alltid af vårt eget
intresse, Vi äro egoister." Omöjligt vore att återgifva den ton,
hvarmed hon uttalade ordet.egoister; det låg i den ett eget
smekande tonfall. I— Utan att Herman fick tid att säga något vidare i
ämnet, sade hon, pekande på en tafla, som satt på väggen: (Den
föreställde en ung italiensk bondqvinna, som bar en stor fruktkorg
på hufvudet och ett sofvande barn på venstra armen. Man såg
att den dubbla bördan var tung, att hennes krafter voro uttömda;
men i blicken, som hon hade fästad på det sofvande barnet, låg
en hel verld af kärlek,. som tycktes komma att glömma hennes
egen trötthet.)
„Hvad tycker ni om den der taflan?" Herman steg upp och
gick fram för att betrakta den närmare.
„Den är skön, svarade han. Ett sådant uttryck af sanning
kan endast en mors ansigte erhålla.
„Eller en qvinnas, som älskar, hviskade Stephana. Herman
kände, sitt hjerta slå lifligt vid det nästan glödande uttrycket i
den hviskande rösten och vände sig hastigt om. Stephana hade
äfven stigit upp och stod bakom honom med ögonen fästade på
taflan. De halföppna läpparne darrade’ lindrigt, och i blicken låg
en hel verld af känslor.
„Ni tror således att det gifs en kärlek, som är lika mäktig
och stark som en mors?"
„Ja! — den en qvinna erfar, då hon första gången älskar.
,Barnet kan glömma sin mor, modren sitt barn, men aldrig
glömmer qvinnan den man, hon gaf sin första kärlek,’ säger- en ’stor
författare, och han har rätt." Stephanas kinder betäcktes af en
varm rodnad. Herman betraktade ! henne tigande, och derunder
tyckte han sig höra slägen af sitt eget hjerta. En paus uppstod,
hvarefter Stephana vände sig till Herman med de orden:
„Vet ni hvem som har målat det der stycket?"
,,Nej.":i
„Jacøbo Lange."
„Ah! —-• Men herr Lange är ju mekanikus?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
