Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Ja, min fru. Ehuru ni vill gifva ,den ett annat namn, är det
likväl en befattning, .eller rättare .en tjenst hos er, ni erbjuder mig*
och hviken jag gifvit mitt ord uppå, att jag icke allenast antager*
utan skall söka fylla såsom f|— ädling, höll jag på att| säga, meh
ni -skulle ieke antaga en dylik försäkran, derföre säger jag1rfr, såsom
gentleman."
,,Jag är fullkomligt nöjd med detta,,ert ord.“
Stephana räckte, honom handen till afskedi och i nästa ögonn
blick galopperade, jiästen bort med den unga, grefven.
-Följande. morgon finna, vi Helfrid och Herman sittande under
träden i den stora, furuskogen.. Han hade nyss; slutat sitt
meddelande, och detta hade qvarlemnat ett moln pä Helfrids rena drag.
När Herman tystnade, sade systern:
„Nåväl, du afslog.Vväl ar)budet?Hi 1 ■ I
xi-jo ;,*Ja, jag har skrifvit till henne, ’att då vi aldrig varit* aldrig
skola blifvä ett pär .mäkari utan hon blott af
miglierhållibrättigheten att. bära mitt namn?; vore det omöjligt för mig ätt
njuta:fördelarna af hennes förmögenhet."
, „Jag har aldpig;. och kommer aldrig att gilla ditt förfarande
piot .Elin, gillar likväl lullkqmligt, att då du ej kunnat gifva heppe
en hustrus rättigheter öfver dig, du icke heller mottager någptfaf
hennes förmögenhet. Det vore en •verklig stöld. Nå, du afslog
yäl äfven det lika kränkande anbudet äf i fru Stephenseni!" ,
„Nej, jag har antagit det,"’ svarade grefven béstämdt, Helfrid
ryckte till. ’
„Herman, du • Skämtat’ väl?" :
„Ser jag ut som om jag skämtade?"
w. ’^Skullé du, eh grefve,blifva1 dén föfstetjéharenhos fru Stephensen."
„Ja! Och jag blir, det utan att känna mig förödmjukad déräf.
Ilon har gjoft migkö^ålalget med,lså! niycken grannlagenfrét och på
ett sä ädelt éätt, att jag känner mig smickrad äf det förtroende
hon Sättäri till ifiiri hedéfi."
Helfrid stirrade på brödren, liksom hohicke rätt fattade, ätt
hvad han sade var åännt.
„Helfrid, det finnes blott ett, jag ickeJ)skulle kunna bära, och
det vore, om jag en dag, sedan det lilla kapitalet, som vi nu ega,
icke skulle ( kunna göra alla rätt* utan genom en neslig1’cession,
vara tvungen att rädda mig från mina björnar. — Kom och låt
Oss gå till märtlmä, jagi: måste’ meddela-’hétine mitt fattade beslut
och. sédän ridäiiöfvei1 tilFKängsbörg."’
Helfrid tog suckande brodfenS ärmföch de Vandrade tigaridb htem.
■ Vi förbigå grefvens sankäl ined -modren. ’Detr’vari en svar
kamp han utstod med den stolta oéklialsstarriga -tjtfinnaw,’ ’sölri
omöjligt ville eller kunde fatta, att deras tillgångar vöro’ sådana,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
