- Project Runeberg -  Mannen af Börd och Qvinnan af Folket. En teckning ur verkligheten /
97

(1858) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

H9H

97

■e i „Min fru!

®f I— Ehuru :ädelmodigt ert anbud är, måste jag bøstamdt afslå

det. — Ni säger, att en man väl är den naturlige förvaltaren af
sin hustrus förmögenhet, .ttn< Ni har rätt, men ni glömmer att vj
*4 icke äro ett par makar; att jag icke är er pnan. Ett närmande
i financielt afseende vore straxt ett närmande oss emellan och
n något sådant hvarken kan eller bör ske. Jag kan af er icke mot-

ir*| taga något, och ni är den siste i verlden jag ville stå i en ekono-

1§1 misk tacksamhetsskuld till. — Ni har en gång gjort mig till er

;a’ gäldenär och jag betalade er min skuld med att fjettra min frihet,

i‘:| för hela mitt lif. Yi äro således qvitt. — Att än en gång göra

k mig er förbunden tillåter icke min heder, ty jag skulle icke kunna

å gifva er något tillbaka, hvarken af tijlgifvenhet eller, deltagande,

i» Tillåt derföre att vi hädanefter, såsom hittills, lefva utan all beröring;

(J j ty emellan Elin Mårtenson och Herman Romarhjerta kan aldrig

d !j något närmande ega rum. Att förena oss vore lika omöjligt som

h - att förena de olika polerna. Herman Romarhjerta.“

tøl „Läs!“ sade Stephana och räckte Jacobo brefvet; sjelf kastade

tji hon sig ned i en emma. Hennes utseende var så kallt, att dragen
sågo ut som om de voro förstenade.

J9 „Han afskyr således den förskjutna, efter han så skoningslöst

jji behandlar henne,“ utropade Jacobo.

»Jal“

„Och du hoppas ändå?“

j. „På hvad hoppas jag?“ sade Stephana med en ton så hopp-

lös att den skar Jacobo i hjertat.

„Att kunna förena Elin och Herman. “

„Nej, Jacobo, derpå hoppas jag icke. Ack nej, jag känner
1 för väl hans ovilja mot henne."
d „Hvad åsyftar du?“

„Att lära honom känna hvad som utgör det egentliga men-r
niskovärdet; att bringa honom till att klart inse huru föga
öfver-i" I ensstämmande med sann heder han har handlat, då han trodde sig

0 ledas endast af ärans röst.11

„Men sedan ?“.

q „Sedan är han icke mera en öfvermodig ädling utan en —■

menniska.u

„Och då hoppas du att han sjelf skall söka upp Elin?"
g ‘ „Ah nej, men han skall afbedja sin skuld hos henne."

„Har det aldrig fallit dig in, att oui han nu fick se henne, så
oemotståndligt intagande som hon är, han skulle älska henne ?“ Jacobo
B fixerade Stephana under det han talade. iStephana skiftade farg

då hon svarade:

s „Om äfven något sådant kunde inträffa, tror du att Elin

glömt — glömt hans uppförande, som gjorde att fadren äfven
försköt henne. Tror du, att hon glömt att grefve Herman icke en gång

7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:25:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manqvinna/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free