Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förde handen öfver pannan. f,;jHvad jag vet är, att ni på mig
ut-öfvat ett sällsamt inflytande. Jag har af er fördragit
förödmjukelser, hvilka jag aldrig skulle förlåta någon annan. Ni har
neddragit och trampat under edra föttem allt hvad jag vördat, och jag
har gifvit er rätt uti mitt hjerta: ni har skrattat åt mina idéer,
’fpflöjligät mina§|fördomar,; och ändå’är jäg i detta ögonblick er
första tjenaref Det låg i Hermans ton en blandning af harm
och allvar.
• „Yil! ni, grefve, att jag skall förklara, er orsaken, hvarför ni
på en gång fördragit- och harmatsfl öfver mina ord?“ .
„Ja, låt mig höra, ehuru jag betviflar att ni verkligen finner
det rätta ordet till lösningen af gåtan.“ Hade Stephana i detta
ögonblick sett på Herman,, skulle hon säkert hafva stannat i
förlägenhet, huruvida hon borde fortsätta samtalet eller icke; men hon
hade. ögonen fästade på sitt broderi och sade derför lugnt:
„Ni är uppfödd i en gammal högadlig familj, som genom sina
anor och rikedomar varit ett föremål för en allmän vördnad. Ni
har med modersmjölken insupit tron på er medfödda öfverlägsenhet,
ert förädlade blod,!etc.; och ni har med stolthet, ja kanske med
öfvermod, blickat ned på allt hvad ©frälse kallades, icke
tillerkännande dem samma känslor, samma menniskovärde, som ni
sjelf egde. Lägg härtill den gamla och löjliga .fördomen, som ännu
hänger i svensken, att méd underdånig högaktning bemöta högadeln,
så skulleo den naturliga följden blifva, att ni endast erhöll näring
för-er stolthet, hvilket gjorde; att ni-aldrig kunde föreställa er, att
någon skulle-våga1 behandla er helt rätt och slätt’såsom en vanlig
menniska. Den- öfvertygelsen rotfästadeåsig hos. er, emedan man
ännu, <ehuru ni icke mer var rik, med öppna armar emottager
grefvé Romarhjerta,.*hvarhelst han uppträder, blott för namnets
skull. Ni är van att se de ofrälse fördubbla sina artigheter och
skänka er en uppmärksamhet;.‘den man ingalunda skulle visa en
ung ofrälse, man. Ni-är äfven .Van att medelklassens fruntimmer
känna sig smickrade af ert sällskap och att den fru, .som endast
med en böjning, på hufvudet helsar på professor D. —, då han
inträder i hennes-salong, går er till mötes för att välkomna grefven,
med ’sitt allra förbindligaste leende, samt uppbjuda hela sin
förmåga att på ett angenämt,-sätt ‘ roa er,),.under det hon låter den
snillrike, den för sina kunskaper allmänt aktade vetenskapsmannen
förströ sig sjelf bäst han behagar. Ni vet att namnet
Romar-hjerta eger förmåga att bereda er inträde öfver allt och förskaffa
er en gärd af aktning, den man så blindt skänker åt grefvetiteln. —
Nåväl 1“ Stephana lyftade upp hufvudet och fästade sina ögon på
Herman med ett djupt allvar; „jag var den första ni träffat, som i
er icke såg grefvén. Mina rent republikanska tänkesätt gjorde
att ni för mig icke var något mer än om ni hetat Ström, Berg
eller Persson. Då ni trodde att jag ville förödmjuka er, bedrog
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
