Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oöfverlagd hänförelse, — Jag för min del kan icke fatta hvad det
ligger för behag uti att behöfva tigga’sig till medgifvandet af ,ett
fruntimmers kärlek. Följden h$raf är som oftast den » i att; de få
nöjet att se sig tillbedda, att ega en slaf, den de med sina blickar
uppmuntra eller förkrossa,: spela så många rolar, att den verkliga
känslan blir utnött och vi lekbollar för deras nycker." Jacob»
lutade sig tillbaka mot ernmao. Han såg blek ut. Helfrids ögon
riktades ovilkorligt på honom, och hans tankspridda utseende gjorde
ett obehagligt intryck på hepue, : ’ i. ! , ,;-v, < m;
„Jag för min del anser det oundvikligt nödvändigt att ett
sådant tvång på qvinhans känsla existerar; ty hon skulle eljest
förlora allt det ljufva, blyga och barnsligt oskuldsfulla :söm nU utmär-*
ker henne. Hon skulle blifva eä amazon, som ’ efter nyck gäf bort
sitt hjerta. Tro mig, det moraliskt sköna hos henne skulle*
försvinna, och hon bjefve, liksom vi, en slaf under plånget i oädelt
intryck."
„Besynnerligt, att ni så uppfattar saken, herr grefye. Mitt
begrepp om qvinnan är verkligen så högt, att jag tror,, det,, hon
eger en bra mycket högre moralisk ståndpunkt i allmänhet än vi»
och att hennes natur är sådan, att hon aldrig kan blifva slaf af
det dåliga, derföre att hon blir sann. — Men vi, män, älska i
allmänhet att i qvinnan se en slaf, och i det hela ligger det;,,i
detta sjelftagua . priviligium hos mannen något af de österländska
bruken. Också få vi sjelf pligta för detta moraliska tyranni,,
genom att se oss svikna ocho bedragna af just den qvipna, vi slösa
våra ädlaste känslor på." Äter blickade Jacobo tankfullt framför sig.
En tystnad uppstod.
„Jacobo, sjung för oss," sade Stephana, som denna afton vår
ovanligt tyst.
„Ja, Herr tange, bered oss det nöjet att få höra er sjunga,"
inföll grefvinnan, som sällan deltog i samtalet, derföre att det
ansträngde henne. „Fru Stephensén här så ofta talat om er ovanligt
vackra röst; men ännu ha vi ej fått höra den."
„Gerna," svarade Jacobo och gick fram till pianot.
Stephana satte sig i en gungstol, på sidan af instrumentet.
Helfrid qvärsatt i den lilla soffan och grefven stod vid kaminen, stödd
emot densamma. En stund lat Jacobo handen ila öfver
tangenterna, derefter vände han på httfvudet och sade åt Stephana:
„Hvad skall jag sjunga?"1 ■
„Hvad som helst; det är-idin rosteden underbara, jag önskar
höra," svarade Stephana lågt;:.men icke nog; tyst för att orden
skulle undgå grefven. Herman rynkade ögonbrynen och kastade
en mörk blick på Stephana, hvilken helt och hållet belystes af
det starka ljusskenet från krbnan; men hon märkte icke hans
mörka uppsyn, hennes blick hvilade med ett sorgset uttryck på Jaco-
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
