Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter denna afton uppstod åter något fremmande emellan
Herman och Stephana. Han visade henne om möjligt en ännu högre
grad af aktning än tillförene; och hon fördubblade sitt förbindliga
och grannlaga uppförande emot grefvinnan; men både Stephana
och grefven undveko sorgfälligt alla förtroliga samtal och hvarje tete ä
téte. De talades aldrig vid annat än i grefvinnans salong, och då
var konversationen allmän. Deremot hade Stephana sökt närma
sig Helfrid, och ehuru den unga flickan var något tillbakadragen i
början, kunde hon omöjligt undgå att fästa sig vid Stephana, hvars
utsökta godhet och grannlagenhet så ofta rörde henne. —
Stephana åter hade beundrat den obegränsade kärlek Helfrid hyste för
sin mor och bror. Det gafs intet offer, ingen försakelse, intet i
hela verlden, som hon icke af tillgifvenhet för dem velat göra.
Men denna känsla lag icke på ytan; den syntes knappt för den
som endast såg Helfrids alltid lugna väsende, der hvarje skymt af
exalterad hänförelse var försvunnen; men, då man som Stephana
gaf akt på och följde alla hennes rörelser, då beundrade man detta
* rika, i tysthet verkande hjerta. Äfven Jacobo följde Helfrids
minsta handlingar med ett stigande intresse, och han utöfvade på
henne ett mäktigt inflytande. — Hans rika och starka anda, liksom
väckte hennes intellektuela menniska till lif och medvetande af att
söka uppodla och utvidga sin i slummer liggande tankeverld.
Helfrid började känna tomheten och ytligheten af den bildning
hon egde, samt behofvet af en verkligare och mera genomgripande.
Med detta medvetande följde en allmän känsla af ett moraliskt
förädlande. Jacobos samtal om meuniskokarakteren, de källor
hvarifrån våra fel utgå, den näring de få genom vår okunnighet
om dessa källor, och huru vi, genom att gå till grund med oss
sjelfva, ega förmågan att förädla vår karakter och höja oss till en
moralisk förädling. Det var en ny verld, som Jacobo visade den
unga flickan, hvilken till sin natur hade så många och rika skatter
af godhet, och en till allt ädelt sträfvande själ.
En dag, det var en solig April-förmiddag, då Stephana gick
upp i öfra våningen för att taga grefvinnan Gunillas fordna
sängkammare i ögonsigte, emedan den, tillika med spegelkabinettet och
den lilla salongen, blifvit iordningsatta för Stephanas enskilta
begagnande och just nu hunnit blifva fullkomligt i ordning, tog hon
vägen genom det nu så praktfulla tafvelgalleriet. När hon trädde
in i detsamma, fann hon Helfrid stående framför porträttet af
grefvinnan Gunilla, som Stephana låtit förse med en ny ram samt
renoverat så att det såg alldeles nytt ut. Det hade blifvit
place-radt midt på galleriets långvägg.
„Känner ni igen det der porträttet?" frågade Stephana.
„Ja; men jag begriper icke........
„Huru det kan vara qvar, då alla de andra sändes till
Furu-hof och der blefvo lågornas rof, vill ni säga," inföll Stephana.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
