Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
språk på förtjenst inför Gud. Han ser i hjertat och yet huru
mycken svaghet det inrymmer, äfven då det är sotn starkast."
De återvände nu upp till byggningen.
„För er är väl hvarje svaghet fremmande?" sade grefven efter
en stunds tystnad.
„Hvilken dödlig kan berömma sig af att vara utan svagheter.
Jag minst af alla; men jag älskar att se andra starka, och jag
föraktar hvarje ömklig eftergift för våra passioher, isynnerhet hos
mannen. Han bör kunna vara herre öfver sig sjelf, sina passioner
och sitt öde; — eljest är han icke man, och icke’värd att älskas
af en ädel qvinnä."
„Fordrar ni nu icke att han skall vara mér än menniska?"
„Jag fordrar att han skall vara mer, det vill säga menniska
i detta ords högsta och skönaste bemärkelse. — Guds afbild här
på jorden."
„Det är ett ideal, hvars återbild ni icke kan finna här."
„Jo, jag har funnit detta ideal."
„Ah! — Nämn mig honom."
„Jacobo!"
Blodet rusade upp åt hufvudet på Herman, och Stephana kände
att detta namn kom honom att rycka till. En tystnäd uppstod,
grefven återtog efter en stund:
„Har ni aldrig hos honom sett någon eftergift för passionen,
någon svaghet?"
„Aldrig. — Jag har sett honom utan att blinka höra de
svåraste slag lifvet kan gifva. Jag har sett honom med lugn panna
uthärda det svåraste öde, det bittraste smärtor. Jag har sett
honom med yttre lugn uppoffra sina skönaste drömmar, sina
käraste förhoppningar för det rätta, och, utan att ett enda ögonblick
vackla, emotstå de största frestejser, under det att hans eget hjerta
och blod gjorde sig upproriska. — Ah! grefve, jag har just hos
honom beundrat den styrka jag ville återfinna hos hvarje man."
„Der inga passioner finnas, der finnes äfven denna styrka;
och troligen är han lycklig nog att icke ega sådana."
„Tvärtom, grefve; han är en menniska med starka, mäktiga
passioner; med ett blod hälften spanskt och hälften engelskt; men
med ett svenskt hjerta, trofast, varmt och redligt."
„Hvad är det då för en kraft i hans själ som gör honom
så stark?"
„Han är christen!a Det låg ett så djupt och genomgripande
allvar i tonen, att Herman tyckte att orden liksom upprepades af
ett echo i hans eget hjerta.
Återstoden af vägen tillryggalade de tigande.
„God natt!" sade Stephana, då hon drog sin arm undan och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
