Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undertryckt snyftning från grefvinnan; men Stephana sjelf var så
upprörd, att hon förblef sittande orörlig och lät händerna ila öfver
instrumentet, utan att tänka derpå. En stund förflöt. Grefve
Hermans inträde afbröt den stumma sceneri, som innebar ett helt lif
af smärtor och lidanden.
Efter utvexlandet af några obetydliga och intet sägande
fraser, gick Stephana ur rummet, med de orden:
„När grefven lemnar grefvinnan så var god och underrätta
mig och fröken Helfrid derom, jag går ned till henne i trädgården."
Mor och son blefvo allena.
„Vet du att Elin kommer hit?" sade grefvinnan och slöt
sonens händ emellan sina båda.
„Ja, fru Stephensen har underrättat mig derom."
„Och det är derföre du gör den der resan till England?"
„Nej, den gör jag helt och hållet för brukets räkning."
„Ämnar du sammanträffa med den der qvinnan?"
„Ja, jag ämnar se och lära känna henne."
„Herman! Hon är rik och du är nu fattig, betänk hvad du gör.
Hvarje närmande till henne får sken af..........|
„Egennytta, vill mamma säga."
„Ja, och du kan väl aldrig så djupt förnedra det namn du
bär, att du af sådana bevekelsegrunder tager till nåder en hustru,
den du-under lyckans dagar försköt för sin låga härkomst."
„Kari mamma tro detta om sin son?"
„Jag vill icke tro det; men förklara mig hvad du åsyftar med
ett dylikt närmande."
„Jag skall lära känna denna qviuna, jag så skoningslöst
behandlat, för att kunna bedöma hela min skuld till henne, och ifall jag
finner henne vara ädel och god, skall jag söka att erhålla hennes
förlåtelse för det barbari jag utöfvat."
„Skall du bedja henne om förlåtelse? — Henne, som stal ditt
ädla namn och beröfvade dig dinfrihet. Henne som...................“
„Räddade mitt lif, och min heder, hvilka båda jag på
ett’oförsvarligt lättsinnigt sätt satt på spel. Ja, min mor, jag inser fullkomligt
väl, att jag tillhenne har en stor skuM, den jäg aldrig skall förmå gälda."
„Herman!" utropade grefvinnan med blossande kinder.
„Moder," sade Herman allvarligt, „öfvertala icke din son till att
afstå ifrån hvad hans heder och samvete bjuder honom att göra.
Tro mig, vi hafva båda, du och jag, mycket att godtgöra emot
denna qvinna."
„Hvad säger du, jag9.’1
„Ja, min älskade mor, din kärlek till mig har gjort dig hård
emot henne." *
„Sådan jag varit, sådan förblir jag intill min död," sade
grefvinnan bestämdt, „och jag anser mig vara den förorättade. Tänk
aldrig att jag skall närma mig till den der varelsen."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
