Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nickade ett tankspridt afsked åt Eklund, och befallte kusken köra.
Piskan smällde och bort ilade vagnen, utan ätt Herman i sin
tankfullhet kastade en enda afskedsblick på Helfrid, som stod i
fönstret för att vinka ett sista farväl åt honom. Lutad tillbaka i
vagnshörnet, gaf icke Herman akt på föremålen omkring sig, förr
än en röst, alltför väl känd, ropade:
„Lycksam resa, grefve!“ Herman såg upp, och der satt
Ste-phana, så frisk och strålande af fägring, på den svarta gångaren,
hvilken hon höll still, på sidan af vägen. I ögonblicket var
Herman ur vagnen och vid sidan af hästen.
,,Ah! min fru, ni ville således icke låta mig resa, utan att
få se er,“ sade han.
„Jag önskade att vara den sista, som sade er lycklig resa,
och derigenom påminna er om att snart återvända," svarade
Ste-phana med sitt vänliga leende.
„Och jag som kände mig halft förbittrad öfver att ni icke
skänkte mig ett ögonblick."
„Grefve, jag afskyr dessa formaliteter vid afskeden, då man
antingen säger för mycket eller för litet, och derföre föredrog jag
att så här i förbifarten säga er, att jag räknar dagarna till er
återkomst. Lef väl!"
Innan Herman hann öppna munnen, eller sträcka ut handen
för att hejda hästen, var Stephana ett långt stycke ifrån honom
och försvunnen på en sidoväg.
„Jag räknar dagarna till er återkomst," upprepade Herman
i tankarna, och skulle återvända till vagnen, då han i detsamma
fick ögonen på en liten handske som låg på vägen. Maken hade
han sett på. Stephanas högra hand, med hvilken hon höll tyglarna.
Han tog upp den, kastade sig i vagnen, och tryckte fyndet till sina
läppar, mumlande för sig sjelf:
„Förunderliga qvinna, som på en gång närer och kufvar den
känsla du uppväckt. Var säker, räknar du dagarna, så räknar
jag timmarna, till dess jag får återse dig."
Hvart red Stephana? — Till Akersnäs. Da hon höll hästen
still, på den af arbetare uppfyllda gården, var det ett flor af vemod
öfver de bleka dragen, och man kunde spåra lemningar af tårar
i det mörka, underbara ögat. En af arbetarne tog hennes häst.
„Man var så van att se henne nästan dagligen besöka
Akersnäs, gå omkring i arbetarnes hem och se efter att der rådde
snygghet och ordning samt att mödrarna gåfvo sina barn den vard de
skulle hafva. Stephana hade blifvit kär för alla sina
underlydande, och ett föremål för hela arbetspersonalens beundran på
Akersnäs. Hon utgjorde den försyn, som ingaf qvinnorna en
ambitions-sträfvan efter ett ord af bifall af henne, och mången oordentlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
