Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hustru, vårdslös mor, hade under det ständiga inflytandet af
Ste-phanas milda, allvarliga råd och förmaningar uppbjudit sina
krafter att göra det rätta. — Var Jacobo den, som genom sitt lugna
allvar, sin egen verksamhet och sin orubbliga bestämdhet
förmådde männen att med nit och ifver sköta sitt arbete, så var
Ste-phana deras hems goda engel.
„Är herr Lange hemma?" frågade Stephana en groflemmad
smed som lyftade henne af hästen.
„Han är i verkstaden," blef svaret. Stephana nickade åt
folket och gick in i verkstaden. Vid en svarfstol stod Jacobo
och talade vid en arbetare som höll på att svarfva med stråke.
„God afton, Jacobo,“• sade Stephana och lade sin hand på
hans axel. „Är du ledig för återstoden af aftonen?11
„Ah, är du här, Stephana. Grefven reser ju i afton, och du
har lemnat Kungsborg?"
„Han har rest. — Kommer du med mig hem?“
„Genast, om du vill vänta ett ögonblick. Rider du?"
„Ja!"
„Om en halftimma är jag redo."
„Godt, jag skall besöka ett par hustrur under tiden.“
En halftimma sednare galopperade Stephana och Jacobo på
vägen till Kungsborg. De redo en stund tigande vid
hvarandras sida.
„Nå, Stephana," sade Jacobo plötsligt och betraktade henne
uppmärksamt. „Du har något på hjertat, som du ville säga mig.“
„Sannt, Jacobo, men icke nu, när vi komma hem då...........“
„Skäll du tala ut, hvad jag redan vet."
„Hvad du långt för detta läst i min själ. Obegripliga
men-niska, som alltid genomskådar mina tankar och känslor."
Ste-phaua lekte med ridspöt, under det hon drömmande såg
framför sig.
„Är detta då mera obegripligt, än att du vet, det jag läser i
ditt hjerta?"
,,Äh nej, du kan ha rätt; bandet mellan mig och dig är
sådant, att jag måste inför dig vara sann, äfven om jag inför den
öfriga verlden måste ljuga."
„Ljuga, Stephana?"
„Är då mitt lif annat än en lögn? Dock, icke nu vill jag
tala om mig. —j Har du råkat Helfrid?"
„För ett par dagar sedan." Jacobo såg likgiltig ut.
„Jacobo, Helfrid älskar dig." Stephanas och hans ögon
möttes.
„Jag vet det," blef hans lugna svar.
„Och, du besöker ändå Kungsborg lika flitigt, och hvad mera
är, söker Helfrids sällskap."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
