Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Ni kommer ju ater sådan ni reste, en annan sir Edward.4’
„Ja;_ men i denna stund är jag blott en lycklig dåre, som ser
framför sig foremalet för sin varmaste längtan. Förlåt derföre om
min glädje, min ögonblickliga lycka, är för stor for att helt och
hållet slutas inom mitt bröst.44
”Er glädje, grefve Herman, återljuder i mitt eget hjerta. Äfven
jag är lycklig, lycklig af att återse er; äfven jag har längtat efter
detta ögonblick och räknat stunderna, men nu är det första glada
ögonblicket genomlefvadt och........44
„Den lycklige dåren skall lemna plats för.........44
„Sir Edward,44 inföll Stephana mildt leende.
Herman förde ännu en gång Stephanas händer till sina
läppar och tillade med djup rörelse:
„Tack för den stunden, som flytt; tack for det närvarande
ögonblicket; tack för det ni uppfyllde min bön.44 Han släppte
hennes händer. *
Stephana satte sig på pompadouren och grefven i emman,
alldeles som vid deras första sammanträffande.
„Har resan varit angenäm?44 frågade Stephana.
„Sannerligen jag kan svara derpå, jag har ju blott haft en
tanka, att snart få ifrån mig affärerna och kunna vända åter. Blott
tvenne ting ha tröstat mig,44 han framtog innanför västen Stephanas
handske, 44och de ha utgjorts af denne och blomman ni gaf mig.
Den sednare vär en gåfva af er, men denne ett fynd.44
«Tappad, för att upptäckas af er,“ anmärkte Stephana.
Derefter började hon tala om grefvinnans helsa, om det som kunde
intressera och glädja Herman, men aktade sig noga att föra
samtalet inom känslornas område. Herman lyssnade mera till den
klangfulla melodiska rösten än till orden. Han lät henne tala, under
det han öfverlemnade sig åt behaget att betrakta detta ansigte,
som redan vid deras första möte gjort ett så outplånligt intryck
på honom. Efter en halftimma ljöd Eklunds röst, som gaf
tillkänna att bordet var serveradt. Herman och Stephana superade
på tu man hand, och då de slutat räckte hon honom handen till
afsked.
„Förtrollningen är bruten, i morgon helsar mig verkligheten,44
sade Herman.
„Det har icke varit någon förtrollning, grefve, utan verklighet,
som bör göra att morgondagen finner er värd den aktning och till—
gifvenhet ni i afton tillvunnit er. Tro mig, ni skall en dag tacka
mig för det möte ni i morgon kommer att göra.44
„Omöjligt! Dertill fordras att ni ur mitt minne kunde taga
bort er sjelf och hågkomsten af egna förvillelser.44
„Det aktar jag mig nog för. Godnatt, grefve.44 Stephana
försvann och Herman gick in till sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
