Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Följande morgon då han vaknade, lemnade Eklund honom en
liten biljett af följande innehåll:
„Elin önskar att grefve Herman vid sitt sammanträffande med
henne icke på minsta sätt antyder att hon är vigd vid honom.
Hon är inför verlden slägt på långt håll till er familj och
ingenting mer.“ Elin.
„Godt! Hon har förekommit raig,“ mumlade Herman och
klädde sig, hvarefter han gick att helsa sin mor och syster,
medtagande den biljett han erhållit från Elin.
Stephana hade inviterat några grannar till middagen, hvarom
hon underrättat Herman, men tillika låtit bedja honom att före de
andra gästerna infinna sig uti stora salongen, hvilket, Herman äfven
gjorde. Då han inträdde bar hela hans. väsende denna stolta och
högdragna prägel, som utmärkte honom i yngre år. Han var sig
så lik, sådan som han presenteradefrsig på Ljungstafors. Då han
kom in i salongen sökte hans blick nu, söm vanligt, blott ett
föremål. Detta föremål var Stephana. Han såg att i rummet voro
flera personer, men utan att gifva akt på dem, gick han att helsa
värdinnan. De, som sågo honom nu och hade sett honom då,
skulle kunnat tro att tiden stått still,- så oförändrad föreföll han,
och man1;‘skulle hafva svårt att begripa det elfv.a år lågo emellan
den flydda och den närvarande tiden. Förbisedd och glömd var
Elin då, förbisedd och glömd tycktes hon vara nu. Sedan
Herman helsat Stephana, vände i han sig till ett annat fruntimmer, som
satt i en liten soffa, och hvilket hade blifvit förfärligt blek vid
grefvens åsyn.
„Elin Romarhjerta,“ sade Stephana. Elin reste sig upp för
att besvara Hermans kalla, stolta bugning, men hon måste stödja
sig emot soffkarmen, så darrade hon. Grefvens blick föll på den
unga qvinnan, och han gjorde en rörelse af öfverraskning, men det
låg. ingenting angenämt i densamma, tvärtom något bittert i hela
ansigtsuttryCket. _Stephana skyndade att.;, presentera lord Charter
och mamsell Weishaupt. Herman gick att utvexla en kall
handtryckning med Jacobo samt att deltaga i det samtal, som lorden
och han förde; derunder betraktade han, med den likgiltigaste min
i verlden, Elin, vid hvars sida Stephana satt sig.
Yi vilja nu .äfven låta dig käre läsare få ett begrepp om
huru den unga grefvinnan såg ut,.’ - Du torde erinra dig att Elin,
vid början af vår berättelse; ännu bibehöll detta utseende af en
ofjädrad skätunge,. som är outbildade flickor så eget, hvilket gör
att då man några år derefter får se dem utropar: ’aldrig kan det
vara lilla X. eller lilla Zg då någon presenterar dem för oss. Sjelfva
skulle vi fåfängt i den blomstrande qvinnan igenkänna det
skrangliga ting af flicka, vi ha sett då hon vexte upp.
Grefvinnan var lång och smärt, med en vext mera>ståtlig än
smidig, mera regulier- än yppig. Hon bar sitt hufvud med en egen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
