Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Mamma önskar tala vid er, hon är mycket dålig.“
Stephana tryckte Helfrids händer, och gick in till gréfvinnan,
som låg der mera lik en död än en lefvande. Då hon fick se
Stephana gjorde hon en rörelse med handen liksom för att räcka den
åt henne. Stephana ilade fram till sängen och fattade den.
„Jag har längtat mycket efter er“, hviskade gréfvinnan; derpå
vände hon sig till Helfrid, j,,lemna oss mitt: barn, jag önskar tala
med fru Stepheiisen." Helfrid gick ut. Gréfvinnan lade sin hand
på Stephanas nedlutade hufvud och sade med nästan ljudlös röst:
„Jag skall snart anträda den långa färden och innan kort stå
inför den Högstes domstol. Men jag har mycket att försona
innan dess. Yill ni bistå mig att göra min sista stund lätt?“
„Befall! hela mitt lif tillhör er;u svarade Stephana.
„Huru lång tid skulle Elina behöfva för att komma hit?“
„Yill ni träffa henne?"
,,Ja!“
På en lång stund förmådde Stephana icke tala, utan hon
lutade sig öfver grefvinnans hand och gret.
Ett lätt slag på dörren störde dem. Det : var doktorn.
„Huru långt kan jag hafva qvar?" frågade gréfvinnan, som
hade bedt Helfrid och Herman lemna sig allena med läkaren och
Stephana.
„Med ett fullkomligt lugn kan gréfvinnan ännu räkna på
några veckor; med den närvarande sinnesoron kunna veckorna
förvandlas endast till dagar.“
„Tack, herr doktor; jag skall bjuda till att lefva några veckor“.
Doktorn föreskref något lugnande, och en stund derefter befunno sig
gréfvinnan och Stephana åter allena.
„Jag lofvar, att när ni önskar det, skall ni få återse Elina.
Men ni måste lofva mig ett, — att det icke sker i edra barns
närvaro."
„Det lofvar jag så mycket heldre, som jag sjelf önskar det.
Ser ni“, tillade den sjuka med orolig och feberaktig röst, „jag är
Elinas mor. Men jag vill icke inför mina mest älskade barn,
på min dödssäng erkänna att jag uppoffrat dem och mig för en
falsk idé. Herman tror att Elinas giftermål ensamt varit orsaken
till min ovilja mot henne; han • anar icke att hon är ett lefvande
vittne till hans mors glömska af sig sjelf. Helfrid åter har
ansett henne för död, emedan jag utgaf henne derföre, genast när
hon gifte sig. Jag vill dessutom icke i döden förneka det hvarför
jag lefvat och derigenom förverka mina barns aktning. Jag vill
dö trogen mina grundsatser, nemligen,: att hvar och en som eger
ett förädladt blod bör afhålla sig ifrån att genom en förening med
ofrälse på sitt stamträd inympa oädla grenar; men jag vill å
andra sidan icke skiljas hädän utan att ha slutit mitt stackars
syndabarn till mitt hjerta och erhålla hennes förlåtelse för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
