Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jacobo helSade på! Stephana med den vanliga hjertligheten;
derefter gick han fram till Ilelfrid. Hela hans arisigte uttryckte
det innerligaste deltagande, och då han fattade hennes kand,
sade han:
„BehÖfvet jag. säga ; fröken Helfrid huru,djupt öeh innerligt
jag deltagit i er sorg. Ni känner och vet att den gått mig lika
ömt till hjertat isonr om dien j varit knin égéntSM
„Ändå reste ni ifrån’joSs * just under det min mor kämpade
den sista bittra kampen och . . . Helfrid höll upp,
: j, Och jag visste hiitu val iii skulle behöfvä ett deltagande ord,
ville ni sägä.‘‘
»Ja!“
„Ack! jag var för väl bekant med smärtan för ätt veta det
hvarje bemödande’ att trösta studsar tillbaka, under de första ogon“
blicken vi drabbas döräf. 311a voré: inin tillgifvenhét för ér
uppfattad om den behöfver ord för att uttrycka sitt deltagände. Jag egde
ju icke rätt att dela er “sorg, och att se den och icke’såsom en
bror få ’ sfå vid er-’sida föreföll mig ännii vidrigare än ätt vara
skild från’ er.. Jag reste med den öfvertygelsén, ätt ni‘ kände det
jag nära eller fjerran var hos er med mina tankarj9 ’ -
•„Det gjorde, jagäfven; dessutom förstpd jag att ett mäktigt
intrésjse drog er till Éngländ,“!"’’
„Mäktigt,“^upprepade Jacobo med ett sorgligt,’uttryck,i rösten..
„Nej,; jag kan, icl^e, .en gång berpmma mig af att detta intresse
var mäktigt. Det var en svaghet, fröken Hplfrid, således
ingenting som skulle kunna ursäkta att jag, reste bort, ’ ifall jag trott
mig kunna vara er till någon tröst. Tro mig, hade jag vetat mig
ha förmått lindra, er .smärta, då hade iptet personligt iiitresse ;å
min sida egt förmågan att aflägsha mig härifrån. Nu visste jag,
att min närvaroa.eller,,frånvaro skulle ingeptmg förändra i..ér. smärta.
Dessutom, var Stephana vid er.-sicla, ochihvar hon är, der finnes
äfven sann tröst.. Mina tankar hafya oupphörligt varit här.’ Då
jag återsåg .^r tyckte jag mig återse en del af min själ,;som jag
under resan saknat.‘‘ ,
Helfrid rodnade;.vid dessa ord, men Jacobo tillade med detta
oefterhärmliga lugn,-som gjorde att äfven dej,varmaste, försäkrinr
gar från, hans,<,?idia fick något rent vänskapligt, hvilket bannlyste
hvarje tanke på att de ut gin go från någon varmare känsla:
„Ni har vant mig vid att betrakta er såsom en ung syster,
uti hvars spegelklara inre ijag älskar att återfinna hvarje ren och
ädel tanka, Isom jag tänkt. Ni är ett barn, fröken Helfrid, i hvars
oerfarna och oskyldiga hjerta’ jag tycker mig- se den lyckliga och
sköna tid, ^ hvilken jag och Stephana lemnat bakom oss, och ni
återför hos mig minnet af-min första ungdoms gyllene dagar, då
lidandet och sorgerna voro fremlingar.“ . ■ ;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
