Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Äro de då fremlingar för mig?“
„Ja, lidanden som utgå från missräkningar på lifvet och
men-niskorna, som härflyta fran gäckade- illusioner och en bitter
erfarenhet äro fremmande för er, men dessa hafva, iom jag så må
uttrycka mig, beröfvat mig min själs ungdom.11
„Det märks icke, då man hör er-med glödande värma tala
om mensklighetens utveckling och framåtskridande, då är ni lika
ung till själen som till åldern.11
;,Ja, jag ar det i allt utom i tron på lifvets drömmar. Jag
hörer icke till dem som blifva misantroper derföre att de varit
olyckliga. Nej, lifvet är fullt af värde för mig, menniskorna
omfattar jag ännu med samma intresse; jag tänker i allmänhet såsom
Ruckert säger:
„Wenn der Gott wollest Dank fur jede Lust erst sagen,
X)u findest gar xiicht Zeit nach iiber Weh zu klagen.
Och jag älskar lifvet såsom den der känner det i sin verkliga
gestalt, utan att om detsamma hafva alla dessa öfverspända
begrepp, som ni ännu vid er ålder eger.11
„Er resa tycks icke ha stämt er väl,11 sade Hélfrid och
betraktade Jacobos bleka och sorgbundna ansigte. ,
„Tvärtom, jag liknar en patient, som genomgått en svår
operation och är återställd. Ehuru han icke hunnit hämta krafter
efter den, så är han likväl kurerad.11
„Fullkomligt?11 frågade Helfrid.
„Ja, fullkomligt. Jag har endast minnet af smärtan, men
icke smärtan qvar. Nu återstår att börja lägga en ny grund för
att söka bygga upp min lycka; men den gången skall jag icke
uppföra den på lösan sand.11 "
• I detsamma föll hans ögon på Stephana. Helfrid följde
riktningen af hans blick, och sade:
„Den som faster sitt hopp vid henne bygger icke på sand.11
„Nej, vid Gud,“ Jacobos ögon uttryckte, den varmaste
till-gifvenhet, „han har byggt på eri klippa. Vid hennes sida vandra
kärlek och trohet. Egandet af hennes hjerta skulle, väga upp en
hel verld.“
Helfrid undertryckte en suck och gick ifrån honom.
Om aftonen, sedan alla åtskilts,’ sutto Stephana och Jacobo
allena qvar i salongen.
„Jag behöfver knappast fråga dig om du är botad, jag sag
det vid första ögonkastet,11 sade Stephana och förde sin hand Öfver
hans panna. „Hon var således trolös?11? •!
„Ja, ända in i hjertat,11 svarade Jacobo långsamt. „Det fänns
inga bevekande skäl, intet som tvang henne handla sasom hon
gjort. Tvärtom, hennes mor, hennes morbror, alla, sökte öfvertala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
