Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Min far vet huru mycket jag vördar honom, men jag är nu
man och ej en yngling; jag afskyr denna förening, och ehuru
beklagansvärd hon än må vara, är blotta uttalandet af hennes nämn
mig vidrigt. Huru vore det då möjligt att ens bjuda till att söka
lefva dagligen, tillsammans med henne. Förtjenkr det verkligen
att jag gör mitt eget lif till ett helvete, och äfven hennes, samt,
hvad mera är, gör min mor en tillökning i den sorg hon redaa
haft genom denna förening. Är verkligen den der flickan värd
att jag afsäger mig min mors välsignelse och att hon aldrig kallar
mig sin son?“
„Du var då icke nog högmodig i dig sjelf, utan du skulle
be-höfva understödjas af din mor. Ah! jag tror, min käre Herman,
att din dårskap med fru Mårtenson kostat oss alla bra dyrt.
Friden är icke allenast spilld for de der menniskorna, utan äfven
inom min familj. Din mor skall aldrig förlåta mig denna din
förening, och i sin hätskhet har hon nu underblåst din afsky för
flickans börd.“
„Icke underblåst, hon har endast gjort hvad hon bort,
nem-ligen sagt: grefvinnan Romarhjerta kan icke till sonhustru hafva
Elin Mårtenson, och den dag, min son vill påtvinga mig en dylik
qvinna till dotter, har han upphört att vara mitt barn.“
„Nå väl, vi skola icke mera tala derom. Vet du hvem som
åtföljer mig och bor ett par rum härifrån ?“
„Min mor kan det icke vara, hennes helsa tillåter henne icke
att resa, och Helfrid är det väl ej?“
„Nej; din hustru.“
„Min far! ni erkänner henne således inför hela verlden såsom
er sons hustru?”
„.Ta, efter hon är det, så skall jag väl göra det Vi stanna i
Paris ett par månader.“
„Jag lemnar Paris i morgon,” svarade grefve Herman. —Elin
hade hört nog, hon smög förkrossad till sina rum.
Gamle grefven återvände till Sverige redan en månad
derefter, men Elin hade han lemnat hos sin svåger, grefve Runa, och
hon stannade i Paris ett helt år, och skulle säkert ha dröjt der
längre om ej åtskilliga händelser tvungit henne att lemna
Frankrike. Smärtan hade i hennes själ lemnat bitterhet efter sig, och
hon började att tvifla på allt godt och ädelt, ehuru hon i grefve
Runa och Elina egde tvenne personer, hvars ädla och upphöjda
karakter och tänkesätt samt ömhet hade bort. försona henne med
menniskorna. Hon var känslolös för deras välvilja. Med det
oföi-sonligaste hat i hjertat, till den samhällsklass de tillhörde, förbiet hon
kall och likgiltig för alla de prof på deltagande hon af dem rönte.
Hon kastade sig in i nöjenas hvimmel och jagade ifran den ena
förströelsen till den andra, för att under vrseln slippa tänka,
känna och minnas. Under det ar hon salunda sökte glömska föi sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
