Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■var fullkomligt återställd,: men försjunken i ett oöfvervinnerligt
svårmod. Läkarne föreskrefvo en utländsk resa; men Elin
ansåg det omöjligt, att utan fadrens förlåtelse kunna lemna
fädernejorden. Hon skref; men hennes bref kom ouppbrutet tillbaka.
Detta förakt, denna hårdhet af den,,stolte fadren var nära att
återkasta henne i. det foi;(jna sinnestillståndet. Just då uppsökte er
far henne. Han hade fått höra att Eli ny ar i t sjuk, såsom man
kallade hennes^sinnpsrubbnipgi emedan Elins far uttryckligen hade
önskat att den skulle hållas hemlig. Han ville icke hafva den
förödmjukelsen att dottren blifvit galen, derföre att den greflige
mannen förskjutit henne. När er far fick höra att Elin var
ordinerad att göra en utrikes resa, öfverfalade han henne att,företaga
den och tillbjöd ,sig .att åtfölja henne. I trots!, af; sin grefvinnas
missnöje och hennes^, uttalade beslut, att aldrig under några
förhållanden ^er^änna skepparen Mårtensons dotter för sin
son-liustru eller räkna henne , för slägt, anträdde er far med Elin resan
till Tyskland och Frankrike. Ofver allt presenterade han henne
såsom sin, sonhustru och yisade henne all den välvilja och ömhet,
som en dqtter kan vänta af sin far. Efteråt, då Elin tänkt
derpå, har hon, ‘JV. sitt fulla .värde skattat hans ädelmodiga bemödanden
att söka försona, henne rhéd.sitt bittra öde. .Sedan de rest igenom
Tyskland, anlände de till, Paris. Ett par dagar efter deras ankomst
dit, då, Elin, skulle gå in till er far, stannade hop, utan att förmå
lyfta dörrgärdinen, ty ljudet , af en ,röst,, hvars tonfall hon aldrig
kunde glömma, träffade hennes öra. ,Hon lyssnade,; Hon hörde,
rgamle grefven med strängt allvar säga,:,,;
„Du anser dig.,således ha handlat fullkomligt rätt, då du på
ett dylikt sä,tt offentligen, skymfade det arma barnet och emot
henne riktade en rå och öfvermodig fars vrede ?“
„Pappa,“ svarade rösten stolt, „jag ; var Elin icke skyldig
något mera än man fordrade af mig, nemligen mitt namn, Öch det
gaf jag henne. Jag hade deremot lofvat min mor, att aldrig så
djupt förnedra mig, att jag erkände Mårtensons dotter såsom
följeslä-gerska genom lifvet. Att försöka: öfvertala mig till att lefva
tillsammans med denna qvinna såsom make vore omöjligt. Jag har
nog tillräckligt förnedrat mitt namn, då. jag gaf det åt henne, jag
vill icke derjemte förnedra mig sjelf genom att säga: detta är min
hustru, dottren af min fars f. d. skutskeppare. Dessutom måste
pappa väl medgifva, att min mor öfver sin son bör hafva så mycken
rättighet, att hon kan fordra det han icke bryter de löften han
högtidligt gifvit henne.“
„Du ämnar verkligen fullfölja din föresats att aldrig förändra
»ert närvarande förhållande?*
»Ja!4’ . y
; „Afven om jag önskade att du skulle göra.det?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
