Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stephana tillbringade större delen af den följande morgonen
hos Elin. Nar hon gick ut från dennas rum, mötte hon Eklund
som sade:
„Grefven önskar tala vid frun."
Stephana gick in i salongen, och Elins kammarjungfru gaf
befallning att grefvinnans vagn skulle köra upp.
Då Stephana inträdde d salongen stod Herman, stödd emot
kaminen, blek och nied ■ ett moln af djup sorg öfver den höga
pannan. Stephana gick fram till honom. Hon var lika blek som han.
„Grefve, ni har önskat tala vid mig"’; sade hon med en röst
som darrade och räckte honom sin hand.
„ Ja, jag kommer för att bjuda er-farväl." Han fattade de
framräckta händerna och höljde dem med sina kyssar. „Vi skola
skiljas;. jag skall aldrig mera , återse er, Stephana, hvars åsyn
utgjorde mitt lif; men ni och pligten bjuda så." Han knäböjde
framför henne, tilläggande:.
,,0m man hade sagt mig: du skall afsäga dig rang,
rikedom öch anseende och såsom simpel soldat taga geväret på
a-xeln och1 stå på post, men efter dagens ringhet hvarje’ afton
sitta vid Stephanas sida, lyssna till hennes’ röst och sola dig i
hennes blickar, så hade jag utan betänkande kastat långt bort
ifrån mig allt hvad storhet och menskliga fördelar kunna nämnas
för att köpa mig en dylik lycka; utan att-.ens önska mig något
mera än att se och höra er. Om man sagt: du skall i fattigdom
och förödmjukelse arbeta.,för ditt dagliga bröd och kämpa med
behofven, men i ditt torftiga hem skall du mötas af Stephana; då
hade jag ej velat byta bort min lycka emot himmelriket. Hade
man bjudit mig ätt öfvefgifva; fosterland och slägt, att glömma allt,
för att gå i landsflykt med er, så skulle jag under mina fotter
trampa min grefliga krona och aldrig mera återse - fädernejorden
eller någon som ■ varit mig kär; , lycklig öch stolt att få följa er.
Så högt, sä öfver allt annat, älskar,jag ér,; och nu Herman
tryckte lie,.nes händer till sitt hjerta och emot siha ögon, tilläggande
med ett uttryck af förtviflad smärta: „och nu säger jag er ändå
farväl. Nu går jag att offra min kärlek, hela mitt lif, allt mitt
hopp åt henne. Jag bjuder mig sjelf till försoningsoffer för den
skuld mitt högmod ådragit mig. — Är ni nöjd, Stephana?"
,,Ja,“ hviskade Stephana och förde med sina båda händer
undan hans lockar, hvarefter hon tryckte sina läppar emot hans
panna med de orden: „Jag är icke blott nöjd; jag är lycklig!“
, „Lycklig!" utropade grefven och sprang upp, „lycklig, då
jag med döden i hjertat inviger mig åt olyckan."
„Jag är, lycklig, derföre att jag kan vara stolt öfver er. Gå,
Herman,, och vet att — jäg älskar er!u g
„Ah! Stephana!" Grefven sträckte ut armarna liksom för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
