Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sluta henne till sitt bröst, men lät dem åter sjunka,
framstammande :
„Tack, engel! Farväl!" och dermed störtade han ur rummet.
I detsamma" rullade en vagn utför alléen. Det var Elin som
reste bort, ensam. Med händerna tryckta emot det oroligt
klappande hjertat, stod Stephana lutad emot fönsterposten. En stund
förflöt, hvilken förekom henne såsom en hel evighet, derefter hörde
hon steg i salongen. De voro hans. Straxt derpå stod han
framför henne, blek och dyster.
“Elin har rest! Det är för sent att godtgöra det brutna."
„Du bedrager dig, Herman," hviskade Stephana och räckte
armarna emot honom, — „hon är qvar; jag är Elin /“
,,Du!“ Herman störtade fram..........
De under tolf år skilda makarna hvilade nu för första,
gången i hvarandras armar............................................
Det var en lång omfamning som i sig innefattade en hel
himmel. Jorden med dess efemera fröjder, dess bittra smärtor
var förgäten för dessa båda i stundens lycka försjunkna
men-niskor.
„Ah! jag andas åter!" utropade en glad röst ifrån dörren.
„Min rol är nu utspelad och jag kan äfven få en del af er glädje."
Dessa ord återkallade de båda makarna till verkligheten.
Stephana vände sitt af sällhetstårar badande ansigte emot den
talande och räckte henne den ena handen, den andra armen
qvar-låg omkring Hermans hals.
„Kom Elina och omfamna din bror." Derefter vände hon
sig till grefven: „Herman, här är din syster som icke velat kalla
dig bror förr än du gaf Elin ditt hjerta."
Den scen som följde låter lättare tänka än beskrifva sig.
Yi vilja blott tillägga, att Helfrid i nästa ögonblick delade
återseendets och återföreningens glädje med de öfriga.
Om aftonen finna vi Herman och Stephana sittande uti den lilla
soffan uti spegelkabinettet utanför grefvinnan Gunillas f. d.
sängkammare. Grefven hade sin arm om Stephanas lif och hennes
hufvud hvilade på hans skuldra.
„För att rätt våga tro på min lycka, hvilken förefaller mig
otrolig, måste du, min återfunna brud, komplettera Elins historia
med Stephanas." Herman tryckte sina läppar på hennes panna,
tilläggande: „Förtälj mig den nu, under det jag har dig tryckt till
mitt hjerta, på det att ridån för det förflutna må falla med denna
dag och morgondagen endast i min själ finna min sällhet."
„Ja," sade Stephana och såg upp i mannens ögon med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
