Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Handen och nyckeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingås då mellan kristna och morer, vänskaper och
släktskap knytas, skänker bytas, historien lägger sig
till rätta för en förlikning och folken för ett liv
samman med varandra på den sköna blodiga halvön.
Men då är det i ett sådant ögonblick gärna en
enstaka människa, kanske en kristen sultaninna
vid ett moriskt hov, en av religiöst nit eller
maktbegär inflammerad spansk kung, som river upp
fiendskapen igen. Åtminstone ser det ut efteråt som
om historien fått sina knuffar av tillfälliga passioner.
Människorna som levde då kände måhända detta
aningsvis, varför skulle de vara dummare än vi
som ju veta alltför väl hur dåraktig vår dårskap
är. Men lika litet som vi nu kunna höja våra
handlingar upp till vårt vetande, lika litet kunde de. De
styrandes och de styrandes kvinnors högfärd segrade
då liksom nu, och som nu vapenindustri furstarnas,
så då kyrkofurstarnas lust till ökad rikedom och
makt.
Och så blev ödet oåterkalleligen beseglat.
Det är en skarp och verkningsfull motsättning
mellan denna tragik och den elegans man möter då
man kommer innanför murarna i sultanernas borg.
Det påstås att muhammedanerna bundo hop bladen
i en palmdunge från träd till träd för att få sin
första moské och att imitationen i sten av denna effekt
240
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
