Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 20 —
henne, som föräldrarne. Det var en ung
kyrkoherde med det hyggligaste utseende i verlden, dertill
af gammal prestslägt, och som nyligen tillträdt ett
stort pastoral. Men äfven han gjorde intet intryck
på den sköna Ida. Då började fadren blifva orolig
och till och med småförtretad Öfver sin dotters
envishet. De der vanliga skälen, att hon trifdes så
väl hemma, att hon ej ville byta bort sin
närvarande lyckliga ställning hemma hos föräldrarne mot en
annan o. s. v. hjelpte henne ej i längden. Han ville
ej vidare höra på det örat, utan frågade henne
slutligen mildt, men allvarligt, om hon då aldrig tänkte
träda i äktenskap, eller icke kände någon ömmare
böjelse för någon af andra könet. Efter åtskilliga
tillagda förmaningar att öppna sitt hjerta, kom sanningen
ändtligen fram. Hon hade, sade hon, ifrån första
ögonblicket hon såg Adolphson, fatlat för honom en
innerlig tillgifvenhet: hon hade dervid icke så mycket
fästat sig vid det förgängliga yttre, som icke
snarare vid den sköna själ, som afspeglade sig ej blott
i hans ögon, ulan hela uppförande. Som hon
likväl fruktade, att hennes föräldrar ej skulle gilla
detta val, men hon icke kunde skänka sitt hjerta
, åt någon annan, så hade hon beslutat att lefva
ogift. Fadren gjorde väl i förstone stora ögon och
brummade öfver den befängda obetänksamheten
och bristande beräkningsförmågan hos de unga;
men sitt mest älskade barns välfärd ville han ej äf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
