Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 19 —
in honom på en väg, hvilken han i det fallet snart
skulle Öfvergifva. Herran öppnar väl, och det
kanske snarare än du tror, äfven hans ögon: och då
skall du med så mycket större glädje se honom
återvända till dig." Detta med mera dylikt yttrade
han till den bedröfvade flickan, som skiljdes ifrån
honom med förökade krafter att vandra den
påbegynta vägen.
6.
Men, frågar den benägne läsaren något otålig:
hur gick det med Adolphson och Ida? Det är
omöjligt att tvenne så närbeslägtade själar icke skulle
förstå och älska hvarandra. — Rätt gissadt; men den
gunstige läsaren torde ock taga i behörigt
öfvervägande det vida svalg, som öppnade sig emellan den
rika prostdottern och den fattige Landadjunkten.
Och här äro vi nu inne på ett ganska vanskligt
kapitel. Af gammalt veta vi, att kärleken hoppar
öfver eller, rättare sagdt, jemnar alla förhållanden.
Den ställer i jemnbredd purpurn och
vadmalskläd-ningen: den förmäler Erie XIV och Catharina
Månsdotter—Peter den store och Catharina—Millionären
och Torparedottern. — Detta går dock icke alltid
så fort. — Att den vackra och rika Ida skulle få
många anbud, var naturligt; men hon afslog dem
alla under hvarjehanda förevändningar. Slutligen kom
en friare, som i alla afseenden borde anstå så väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
